Leva sitt liv fullt ut, det är en fantastisk strävan. För mig handlar det om att tänja på gränser, utveckla sina förmågor och upptäcka nya sidor av sig själv. En inre emotionell trygghet gör det möjligt att vågar utnyttja kunskaper och färdigheter fullt ut. Modiga människor är inte orädda men de låter inte rädslorna hindra.
De flesta människorna jublar inte för förändring direkt, inte omedelbart. Det finns ett inneboende motstånd, eftersom vi vet vad vi har men inte vad vi får. Människor försvarar sina inarbetade föreställningar, och det krävs starka uttryck för att initiera en omprövning. Vi behöver ofta starka argument för att säga ja. Omprövning sker till största del i en process av osäkerhet. I kaos sker förändring. Vi måste rubba invanda mönster för att skapa nytt. Kan vi göra detta ändå, framkalla det själva, som ett naturligt sätt att leva? Jag tror det.
Förståelse växer fram hos oss som ett resultat av ett växelspel mellan iakttagelser och impulser å ena sidan, och reflektioner och funderingar å andra sidan. Både och krävs. Inre och yttre.
Vi måste ha fantasi nog att se och tänka tankar utanför det förutsebara, det inrutade och invanda. Detta kan stimuleras utifrån genom att vi möter överraskningar och deltar i dialog. Vi måste vara öppna och ta emot de möjligheter som kommer i vår väg.
Syftet med hela livet är väl ändå välbefinnande, att vara lycklig och må gott. All vår strävan och alla våra önskningar landar i ett gott liv. Att känna sig fri och harmonisk i sitt inre. Vi kan göra mycket för att skapa detta, det är en spännande tanke som jag funderar mycket kring just nu. Är du också nyfiken?
Kram malin
Malin Maria 