Varför lyckas jag aldrig, jag är ständigt otursförföljd?

Elsa tar ett djupt andetag, hon har alltid otur att få arbeta tillsammans med hopplösa kollegor. Varför kan hon inte någon gång få arbeta med någon som tänker och tycker mer som hon, som tar ansvar och alltid gör som man kommit överens, någon som uppskattar henne och ser hur duktig hon egentligen är.

Karin undrar varför hennes arbetssituation aldrig blir bättre, stressen är konstant och hon har hela tiden näsan ovanför vattenytan. Ingen gör något och ingen förstår hur hon har det. Hon har prövat allt och inget funkar det vet hon säkert.

Stina vet att hon är väldigt kompetent och ambitiös, men får aldrig komma till sin rätt. Hon får aldrig förutsättningar att lyckas, alltid är det något som kommer i vägen. Oftast saknas pengar och det påverkar tid, utrustning , utbildning osv. Om bara pengar fanns skulle hon ha förutsättningar att göra ett fantastiskt jobb. Hon kan se det framför sig.

Greta har haft oturen att få en hopplös man och barn som är ständiga orosmoment.  Om bara maken var mer hjälpsam och barnen inte ständigt utmanade henne skulle hon få vara lycklig. Nu var stunderna sällsynta på hemma fronen. Hon ser ingen ljusning för hon har provat allt som går.

Känner du Elsa, Karin, Stina eller Greta? Kanske känner du dem alla? De lever kanske i oss själva stundtals och omkring oss ständigt. De finns i de flesta familjer och på de flesta arbetsplatser. De är människorna som vi gärna pratar om. Du kanske så småningom till och med tar avstånd ifrån hen för att du inte orkar med, eftersom det påverkar dig negativt med sin energi. 

Kanske har du mer än en gång skakar på huvudet och tänkt, hur svårt kan det vara? Man kan inte ha otur jämt? Saker kan inte vara omöjliga att förändra? Varför kommer ständigt en massa ursäkter och bortförklaringar?  Man kan inte ständigt hamna med dåliga kollegor eller chefer? Så hemsk kan inte maken, barnet eller släktingen vara? Men vad säger jag till henne?

Nej, man kan inte ständigt ha otur. Det är inte heller slumpen som gör att endel ständigt har tur. 

Man skapar sig tur genom att röra sig i en riktning framåt som passar omständigheterna, genom att vara lyhörd på omgivniningen, genom en positiv inställning och genom att inse att det bara är jag som kan göra jobbet. Och det måste ske nu. Vill jag ha förändring måste jag förändras. Vad behöver jag för att göra det? Det finns hjälp om jag behöver.

Det finns inga genvägar till tur och lycka i livet. Jag tror inte att man är tillräckligt kompetent och ambitiös om man ständigt misslyckas. Om man misslyckas gång på gång och kör fast har man helt enkelt inte den kompetens som krävs för uppgiften. Den ambition man lägger ner kanske är tillräcklig men den är uppenbart felriktad. Får man inte de resultat man önskar är inte kompetensen och arbetsinsats tillfredställande. Tyvärr! Vet man dessutom inte varför man inte lyckas, då har man stora problem och tenderar att hamna i ett ekorrhjul där man gör samma fel hela tiden. Då måste man ha hjälp. Vi har inte råd med sådana misslyckanden. Det kostar både pengar och mänskligt lidande.

Den hjälp man faktiskt behöver är troligen inte den hjälp man tror man behöver!  För då hade man inte hamnat i ekorrhjulet. Hade lösningen handlat om att få andra att förstå eller göra det jag vill, då hade det hänt redan, tro mig. Ofta så gör man åtskilliga justeringar i det som ligger runt omkring innan man kommer till världens ände, men det uppkommer alltid något nytt problem. Uppenbarligen åtgärdar man bara diverse symtom men inte själva orsaken. Förmodligen för att orsaken är väl dold av oro, rädsla, stolthet, skuld, skam och dåliga minnen. Ju längre tid som gått ju tjockare lager att ta sig igenom.

Det är bara möjligt att fastna i otur om man inte vill öppna sig och våga förändras. För förändring finns det ett viktigt redskap och det är jag själv. Så länge man lägger lösningar utanför sig själv kommer förändringar möjligen att ske men problemen kvarstå.

 Jag tror att ingenting är omöjligt och jag har sett mirakel och under på nära håll gång på gång i mitt liv. Ibland måste man ner på botten eller in i återvändsgränder för att tvingas till nytt vägval. Ibland måste man klä av sig naken och ställa sig på vågen och titta på siffrorna. När det är gjort och fakta konstaterar då är mer än halva jobbet gjort. Den nya vägen blir klarare och rakade. Då finns hjälp att få och turen vänder.

Ge dig själv den tur du förtjänar!

Kram Malin