Hur kan vi ta tryggheten från det kända till det okända?

Advent. Väntans tid. Långsamhetens tid. Eftertankens tid. Hoppets tid. Väljer att tänka så. (Kontrast till julstress).

Funderar över hopp och möjligheternas kraft. Hur det till synes omöjliga faktiskt kan bli möjligt om vi bortser från hinder och har mod att pröva. Hur extra vackert det tillsynes omöjliga faktiskt är. Vilket hopp det tillsynes omöjliga in ger. Hur kittlande det tillsynes omöjliga är, som ett bevis om att det finns så mycket mer än det vi kan förstå.

Funderar över hur vi kan släppa taget och inte begränsa oss i vår nuvarande vetskap och medvetenhet. Funderar på hur vi kan ta tryggheten från det kända till det okända.

Hur vi kan finna balans, stillhet och trygghet oavsett förutsättningar. Outtröttliga långsamt växa genom asfalten, på den yttersta kanten eller över de djupaste dalarna. Det funderar jag över idag.

Lämna en kommentar