Godmorgon🐓
Funderar kring livets hinder, utmaningar och möjligheter. För två år sedan skrev jag en text som jag blev påmind om. För mig känns den lika aktuell fortfarande. Men jag kan så klart ha fel.
2019 sedan kom liknelsen från en löptur i en geggig januariskog, det andra fotot är från den dagen. Den handlade om att hantera, acceptera, se möjligheter och hitta tacksamhet för nuet oavsett. Bilden är från en rå januari förmiddag i och vid Vänern där vi tagit ett snabbt dopp tillsammans, några modiga vänner och jag. Känner just denna varma tacksam.❤️
Det har runnit en del vatten under broarna sedan 2019 och insikterna har fått ett större djup. Påminns om det när jag läser läser texten än en gång och reflekterar vidare.
Vi har klivit in i 2021, det kan vara viktigare än någonsin att vi känslomässigt tar varandra i hand och ser och tar vara på varandras goda intentioner. Oavsett vart vi står och vad vi kommer ifrån. Lyssnar på varandra. Sluta tysta varandra. Vi är varandras omgivning på denna planet, oavsett vi vill eller inte. Det blir lättare om vi väljer att vilja.
Den uppbyggda samhällsstrukturen som bygger på motpoler som vi och dom, rätt och fel, gott och ont, bra och dålig, vinna eller försvinna känns förlegad och minst sagt destruktiv. Det som är Är och därifrån tar vi tillsammans nästa kliv. Att tillsammans ska vara så svårt.
Det handlar inte om att blunda. Istället se så mycket vi kan och vända blicken åt all håll utan skygglappar. Vi har alla oändligt många sidor i oss själva och kommer alltid att ha. Det är att vara människa. Människan speglar livets alla nyanser i både gråskalan och färgskalan och med stänk av guld, silver och glitter.
Att gömma undan sidor av oss själva i gråskalorna för att framstår i bättre dager gör att vi känner oss som bedragare. Och varandra sombedtagare, det gör oss ständigt besvikna. Livet tenderar då handlar mer om en rädsla att bli påkommen och att inte rädsla att inte duga som vi är.
Istället för att vara modiga, ödmjuk och göra sitt bästa i alla lägen och ständigt omvärdera situationerna som kommer upp. På samma sätt tillåta andra att göra det samma. Men jag kan så klart ha fel.
Tacksamheten och acceptans för ljuskglimtar i den mörkaste vinternatten är en nyckeln till mycket mer mening, energi, tillsammanskap och lätthet i livet.
Men jag kan ha fel.
Livet är inte enkelt och har har aldrig haft intensionen av lätthet, men kanske heller inte svårt. Enkelt och svårt är ettiketter.
Låt Livet bara Vara. Livet Är är, och det innehåller allt som passerar och det vi släpper in kommer oss nära.
Det är att leva som människa.
Vad väljer vi att släppa in?
Jag gjorde ett val för ett antal år sedan, att träna på att sluta kämpa mot det oönskade.
Kanske har du också gjort det och precis som jag börjat se effekten?
Jag tränar fortfarande, och kommer fortsätta livet ut.
Att se utan att välja och ta ställning.
Det kan vara provocerande, får man göra så?
Vi vill så gärna kategorisera, se fragment och boxa in i box, vi har lärt oss att så fungerar världen.
Stagnation eller utveckling?
Jag kommer inte att vara i en box, för jag vet att jag är fri. Andras boxar gör mig inte mindre fri och de säger inget om mig. Alla gör sina egna val.
Vi blir alla erbjudna att Inleda ett livslångt samarbete med livets alla möjligheter – även de mest utmanade.
Vi kan välja tacka ja.
Ibland handlar det om att släppa taget om det man inte vågar förlora — i tillit till att nya dörrar kan öppnas istället.
Acceptera att inget vara för evigt.
Den senaste tiden har jag förstått den enorma skillnad det gör för oss i vardagen.
I den värld vi lever har det blir påtagligt.
Men jag kan ha fel, och det kan du också.
Allt gott önskar jag Dig
M
Malin Maria 