Vid standens kant tycks det som att världen inte snurrar lika snabbt.
När kroppen åter kommer upp ur det svala vattnet är det som att den är renare och tanken klarare.
Hon minns känslan när hon blundar.
Den inre glöden som får fart, den värmer kroppen inifrån och lågan dröjer sig kvar länge länge.
Ur långsamheten som infinner mellan ytterligheter tystas bruset och den röst som vill hennes bästa hörs tydligare.
Där uppstår ett mellanrum i tiden att välja vilka tankar som är trovärdiga och vilka som troligen är ”hitte-på”.
Hon har olika sätt att skapa tid för ”re-set”, att rensa bort allt det där onödiga som tynger, oroar och stjäl energi.
Gör vi det tillräckligt ofta?
Hon har inte gjort det.
Hon gör det nu.
Hennes kropp påminner henne.
Ibland tar det ett oar minuter.
Ibland en sväng i skogen.
Ibland krävs en hård omstart,
det är när kroppen blir sjuk.
Det kommer ofta oväntat.
Hon behöver inte förstå eller veta varför.
Bara lyssna.
Och stå stilla.
Nu. är alltid det bästa tillfället.
Det har hon fått lära sig.
Bara blunda och andas.
Lyssna.
Sortera.
Rensa bort.
Klart.
Redo för en ny dag.
Är du redo? ❤️
Malin Maria 