I veckan har jag blivit påmind om hur viktigt det är att varje människa hittar sin egen inre trygghet. Vi lever i en föränderlig värld som är omöjlig att kontrollera. Genom att lyssna på sin egen inre röst kan det oanade ske, det gäller att våga släppa taget.
När människa funnit den inre trygghet i sig själva vågar hon släppa den yttre kontrollen. När man finner den inre tryggheten får ser man världen ur andra ögon. Saker i livet får en annan prioritering.
När människan funnit den inre tryggheten lär hon känna sig själv på ett nytt sätt. När man finner den inre tryggheten talat den inre rösten om vad jag vill och vad jag tycker. Det blir lättare att säga nej men också att säga ja.
När männskan funnit den inre tryggheten kommer hon börja förverkliga sina drömmar. När man finner den inre tryggheten börjar man njuta av framstegen. Det är inte längre plikt och måsten som sätter agendan för livet.
När människan funnit den inre tryggheten tar hon över kommandot och ställer sig vid ratten och tar tag i rodret. Det gör skillnad. Styrkan som kommer när man ser att man kan och klarar så mycket mer än man tror.
Vi människor väljer sällan de utmaningar som får oss att utvecklas som mest. Men de kommer till oss som en gåva. Ofta väl förklädda och kan vara svåra att urskilja. De skrämmer oss. Rädslan grundar sig i vetskapen om att det går inte att fortsätta som förrut. Vi har inga erfarenheter att luta oss mot utan vi måste kasta oss ut i det okända. Vågar vi förvaltar den möjligheten händer det oanade.
Det är okej att sörja det gamla. Men välkomna det nya. I det nya skrivs nästa kapitel. För visst vill du, precis som jag, ha många kapitel i din bok. Vi har ju trots allt bara ett liv. Och när vi en dag sitter där på slutet, innan vi tillar av pinnen, vill troligen du precis som jag, känna dig rik och lycklig över all upplevelser, möten och överraskningar som livet hade i sitt sköte åt oss.
Så att de sista orden kan vara: Tack, jag hade aldrig kunnat ana:-)))
Kram Malin
Malin Maria 