Det är måndag och fick denna från min forna brevvän Dorothy från Tanzania. Texten är tagen ur en bok som handlar om att vi kommunicerar till höger och vänster men bygger allt för sällan relationer. Det sätter igång tankar hos mig som kopplas till vardagen, oavsett om det handlar om familj, vänner eller arbete.
Utan kommunikation – ingen relation.
Kommunikation för att bygga relation är inte att tala och låta andra lyssna, det är inte att i första hand låta andra ta del av mig och mina tankar. Det handlar om ett ömsesidigt utbyte – att ta emot lika mycket som vi ger. Att vara lika nyfiken på andra som att öppna upp sig själv. Det är en konst att balansera dessa båda ytterligheter – inte alltid helt enkelt. Men det gäller oavsett om vår medmänniska är 3 månader, 3 år, 13 år, 30 år eller 103 år.
Utan respekt – ingen kärlek.
Hur ofta kombineras inte respektlöshet och kärlek. De två är inte förenliga. Man ska aldrig acceptera respektlöshet. Det är inte kärlek – det är aldrig kärlek. Det respektlöshet står för osäkerhet, rädsla, makt och kontroll. De flesta av oss har någongång fått höra att ”jag gör det för att jag älskar dig”, ”det är för ditt eget bästa”, ”det var inte meningen men jag älskar ju dig”. Vill man en människa väl behandlar man dem respektfullt och det kan man göra även om man tycker väldigt olika. (Något som politiker ibland tycks glömma av eller så drabbas man helt enkelt av osäkerhet, rädsla, makt eller kontrollbehov. Det är helt mänskligt. Men det är inte kärlek.)
Utan tillit är det ingen idee att fortsätta.
Tillit är grunden för relation. Att lita på varandra och att känna sig trygg med varandra. Bygger en relation på osäkerhet, maktobalans eller tom rädsla så är det ingen idee att fortsätta. Hur många gånger lever vi inte med ogynnsamma relationer, på jobbet, bland vänner och familj, som vi inte tar tag i utan låter äta en massa energi och skapa frustration och påverka vårt mående. En del människor lever i väldigt destruktiv relationer. Många med uppenbart energitjuvar. Varför ska vi ha människor i våra liv som vi inte mår bra utav och som vi inte litar på. Har vi en önskan och tro om något bättre då får vi se till att det blir så annars är det ingen idee…
Hur tänker du kring relationer? Enkelt i teorin – svårare i praktiken? Hur mycket jobbar du på dina relationer för att de ska bli sådana som ger energi? När ger du upp – har du någon gång gett upp? Ger vi ibland upp för enkelt? Hur lägger vi band på våra rädslor och tvivel för att istället visa kärlek? Hur bygger man tillit i en relation?
Dagens inlägg föder mer frågor än svar!
Kram
Malin Maria 
När relationer – oavsett om det är med vänner eller partners – ger mig mer krångel än glädje så ger jag upp. Jag tror aldrig att människor ger upp för enkelt även om det kanske verkar ”fort” om man själv har ett annat bagage att släpa på.
Tack Maria för din reflektion på inlägget. Tänkvärt att det säkert många gånger är våra egna bagage som gör att vi släpper taget. Fort eller inte, vi ger kanske upp när vi helt enkelt måste.
När vi när den egna gränsen och den kan ju se väldigt olika ut. Själv var jag mer tålmodig förr men har insett att det inte gjorde mig gott så numera släpper jag snabbare än att tro att saker ska förändras. Det finns nästan 8 miljarder människor på jorden – slösa energi på dom som gör att du känner dig glad 🙂