Du gör oss ödmjuka innan Du är född.

Väntan och längtan gör oss ödmjuka. För varje dag som går tar vi mindre förgivet.

Många tankar hinner passera, hur det är nu, hur det kommer bli, vad kan hända, vad hoppas vi på, vi skapar bilder och förväntningar som modifieras och förändras.

Slutligen är bara kärnan kvar av det som verkligen är viktigt och en genuin fascination över livet och att vi finns till.

Vi ser små saker i livet och vi ser varandra. För vi har stannat upp i en gemensam väntan och längtan. Den förenar oss, den länkar oss samman både fysiskt och mentalt.

Tack du älskade och ännu ofödda.

Din mamma

IMG_5108-0.JPG

Lämna en kommentar