Det finns olika sätt att ta sig fram genom livet.
Pröva allt
Några prövar så många stigar som möjligt, ger sig ut i okänd terräng, klättrar upp för de högsta bergen och prövar till och med sina vi vingar. Ingenting verkar omöjligt.
Använd karta och ta hänsyn till vädret
En del vandrar hela tiden i maklig takt, framåt och uppåt. Tittar på kartan och tar hänsyn till vind, väder och terräng och vill ständigt framåt under ganska behaglig fart och utan större missöden eller överraskningar. Ibland kommer oväntade oväder men för det mesta kan de förutse väder och terräng, vilket gör att de kan rusta sig eller vika av på en annan stig.
Vandra den trygga stigen om och om igen
Andra går den vanliga stigen om och om igen för att den är mest bekväm. Funkar för det mesta bra. Det kommer förmodligen en dag när stigen är så upptrampad och vädrets makter haft ett finger med i spelet att den är kladdigt och geggigt. Att hitta en ny väg tar lite tid och att veta vilken väg som nu är den bästa är inte lätt om man inte provat på någon annan. Om man dessutom har gått samma stig hela tiden är man troligen inte påväg någonstans och då spelar det ingen roll vilken väg man kommer vandra vidare på.
Om jag vill byta väg?
Är jag en som vandrar samma stig en längre tid och plötsligt vaknar upp och bestämmer mig för att jag vill eller måste byta väg? Det kan vara för att det börjar bli tråkigt, kanske har stigen blivit allt för svår att vandra eller så har jag kommit på vart jag är på väg och behöver ta ut en ny kurs. Tiden är då avgörande för vilken ny väg jag väljer. Kanske måste jag börja klättra upp för berget om jag ska komma vidare tid inom rimlig tid eftersom jag så länge traskar runt i samma spår.
Att leva i förändring
Den här bilden kan appliceras på många olika tillfällen i livet. Att ta sig an ny teknik, nya rutiner, nya livssituationer eller nya traditioner och kulturer kan man bli tvingad till tillslut om man inte varit lyhörd innan. Det finns liksom ingen återvändo. Då kan utmaningen te sig som ett berg. Ny familjesituation kan te sig som ett berg om jag tror att jag inte måste förändra min stig. Nya system, rutiner eller organisation på jobbet kan bli ett berg om jag till sista sekund går runt på den gamla stigen.
Jag ser och upplever det så ofta. De som har lätt att göra avstickare på sina stigar, har koll på kartan, uppdaterade genom nyheter och lyhörda för hur vinden blåser vandrar en stig som inte blir så extremt utmanande stundtals.
Vilken stig vandrar du på?
Hur lyhörd är du på vindriktning och har du en övergripande karta som gör det lättare att välja väg? Vart är du påväg?
Kram malin
Malin Maria 
Jag gillar att gå, att få chansen att hitta dom nya snåriga stigarna för att se om dom döljer en glänta. Behövs ingen karta eller planering utan ett öppet sinne och förmåga att njuta av det som erbjuds. Fast ibland tänker jag att en ficklampa varit bea för att undvika att trampa fel i mörkret 😉
Jag tror det öppna sinnet gör en lyhörd för just alla de möjligheter och utmaningar som kommer i ens väg. Kartan ser jag som en bild eller förståelse om hur omständigheterna ser ut, ett helikopterperspektiv för att inte tappa bort sig när man hamnar i ett dike eller när skogen känns ogenomtränglig. Kartan gör att man vet att det finns andra områden bakom nästa krön.