Vi har alla tillfälligt uppehållstillstånd på planeten jorden

Ingen äger planeten jorden, vi är alla här på tillfälligt besök. (Rubriken på detta inlägg är en tweet från Twitter som fått stor spridning.)

Orden får mig att fundera över hur vi egentligen förhåller oss till hur märkligt det ändå är att vi föds in i våra familjer och blir en del av just en specifik familj, ett samhälle och ett land. Är varje människas liv ett tombola, där endel får mer gynnsamma förutsättningar för ett tryggt liv än andra? Hur tacksamma och ödmjuka är vi i för det faktum, och hur använder vi vår lott i livet?

Vi tittar på världskartan och ser kontinenter som är av naturen skapade. Vi ser, av människan dragna linjer, som utger länder. Länder som några hittat på och som vi ärvt – inte konstigt att det ibland ifrågasätts. Hur mycket av det vi tar förgivet är påhittat?

Är det mesta som vi hänger upp våra liv på är påhitt? Språk, lagar, regler, nationsgränser, religioner, teorier. Vi försöker förstå och ordna vår värld, men inte sällan blir idéerna motsagda och överbevisade med tiden. Det finns mycket få absoluta sanningar som går att generalisera. Däremot bär vi våra egna sanningar inom oss och ofta justeras även de med tiden. 

Människan har försökt att ordna livet på jorden för att kunna leva ett civiliserat samhälle, men ordningarna ser väldigt olika ut över jorden. Ordningar begränsar och begränsningar ifrågasätts självklart. När man grupperar blir någon alltid utesluten. Hur bygger man ett samhälle i en globalt upplyst värld där alla har sin plats av trygghet?

Utrota fattigdom är ett av de nya hållbarhetsmålen. När varje människa har ett hem, en trygg plats att leva på och när de basala behoven är tillgodosedda, har vi inte längre någon fattigdom. Är det möjligt? Fattigdom är en stor orsak till konflikt och instabilitet. Hur gör man? Resurser finns. Resurser som behöver omfördelas. Resurser som idag används på ett sätt som miljömässigt är påväg att ledatill jordens undergång. Det är inte fiction längre – det är en uppenbar risk. De ekonomiska resurserna måste ställas om för att gynna en ekologiskt och socialutveckling. Vi måste hitta en balans, hur gör vi det? 

Jag tror världen just nu ställer om, den ger oss utmaningar och kriser som skakar om. Kaos före ordning. Men vi kan inte hålla fast vid gamla ordningar. Vi kan inte använda vår kraft att återställa ordningar. Hur gör vi för att hitta nya ordningar i kaoset som kan hålla i en ny framtid?

Enkelt, säger den mest solidariska, vi delar bara upp det. De som har får ge till de som inte har. Fungerar en gång kanske, men skapar det ett hållbart samhälle? Fler måste ge – så många som möjligt behöver känna att man bidrar och är en viktig del i en global värld. Att vara beroende av andras generositet skapar inte trygghet i längden.

Det är stora globala frågor, men det innefattar alla de små val och ställningstaganden vi måste göra i vardagen. Vi har alla ett stort ansvar. Världen blir inte bättre av att hitta syndabockar. Handen på hjärtar, mycket av vår energi lägger vi på att skylla på andra? Och på vilket sätt hjälper vi världen att bli en bättre plats att leva på då? Vi behöver de som målar med stora penseldrag och skapar nya arbetstillfällen och innovativa lösningar. Vi behöver dem som målar med mindre penslar, men skapar det vackra i det lilla. Hur kan vi alla bidra? Är det viktiga att alla har lika eller att alla har det bra fast på olika sätt? Vad är rättvisa?  

Kram Malin