Tillsammanskraften är oslagbar -hur skapar vi den?

Tänk om ensamhet är ett påhitt och inte på riktigt. Vad skulle det innebära för människan? Att vi alltid är en del av ett tillsammans.

Tänk om allt som existerar hänger ihop med varandra just av det enkla skäl att vi är uppbyggda av atomer och all materia kommer från denna jord. Det går inte att särskilja oss från varandra. ”Av jord är vi kommen och av jord ska vi också bli.”

Tänk om all energi går att omvandla på det sätt som gynnar oss själva och vår värld. Tänk om vi alla har den förmågan att bidra till en god och positiv energi. Vilken enorm möjlighet.

Tänk om vi alla på riktigt inser att var och en av oss har en avgörande roll att ta hand om sig själva och ladda sin energi på ett positivt sätt och sedan sprida den till andra.

Tänk om vi alla inser och tar ansvar för att det vi sänder ut blir det vi får tillbaka. På samma enkla sätt som om jag ser mig i spegeln och ger mig själv ett leende, en kärleksfull blick laddar jag mig med energi. Till skillnad från om jag blänger på mig och visar min allra tröttaste och mest uttråkade blick som visar att jag inte alls tycker om mig själv. Det jag möter andra med är det jag får tillbaka. Kan jag förvänta mig något annat? Allt börjar med det jag sänder ut.

Tänk om vi inser att det inte finns någon konkurens mellan människor utan vi tjänar alltid på att hjälpa och berika varandra. Det blir alltid bättre för mig om alla runt omkring mig har det bra. Det finns ingen anledning att vänta på att få för att sedan ge. Det kommer troligen aldrig att hända och då kommer man alltid bli utan – samtidigt bitter, beskviken och känna sig ensam.

Tänk om det är så enkelt. Att när jag inser att det som tar mest av min energi är negativ energi runt omkring mig. Det jag då måste göra är att bryta det ekorrhjulet och se till att jag inte är en del av det., det är det enda sättet att ta sig ur det. Sprid ingen negativ energi.

Tänk om jag tar ansvar för mig själv fullt ut. Ger mig själv den energi jag behöver. Fyller livet med det som är roligt, lätt och enkelt. Minskar på allt det som är svårt, energilöst och tråkigt. Vad skulle hända? Vad är det som hindrar?

Tänk om jag ger mig själv allt det jag vet att jag behöver. Hur skulle jag må och hur skulle det påverka människorna runt omkring mig. Är det egoistiskt eller är det att ta ansvar för både mig själv och mig själv som en del i helheten? Är det att leva sitt liv fullt ut på riktigt?

Tänk om jag varje dag kan göra skillnad genom leenden, uppmuntrande ord, uppskattning, omtanke och hjälpande händer – och det faktiskt gör en stor skillnad för andra. En del i att vi alla är tillsammans på den här jorden och inte kan leva isolerat för att känna oss levande.

Tänk om vi slutar oroa oss för det vi tror att andra tycker och tänker, istället tar ansvar för oss själva och vad vi faktiskt kan och vill bidra med. Om vi gör det vi kan och gör det bra är det allt som behövs. Det är inte meningen att vi ska kunna allt. Det jag inte kan – kan någon annan. Det är ju grejen med att vi är tillsammans. Vi behöver varandra.

Tänk om det som begränsar vår förmåga att leva tillsammans och känna oss som en naturlig del av gemenskapen är rena lögner. Lögner som baserar sig på gamla rädslor som vi anammat genom livet. Rädslor som ”ensam är stark”, ”vi mot världen”, ”du ska inte tro att du är något” osv.

Tänk om vi på samman sätt som vi ser att träd är träd och många träd är en skog. Är människor människor och många människor är ett tillsammans. Ett tillsammans betyder inte att alla ska vara lika utan att man är olika och berikar varandra med sina styrkor.

Tänk om vårt problemfokus, att hitta svagheter och brister är ett av våra största fallgropar idag. Att vi istället behöver hitta styrkor och möjligheter för att bli effektiva och att klara alla de utmaningar vi står inför. Att det inte handlar om att hitta alla svaga länkar och eliminera dessa utan istället hitta alla styrkor och bygga dem till starka kedjor. Vi lägger energin på helt fel saker. För det vi lägger energi på kommer växa. Låter vi styrkor eller svagheter växa?