Hon vill vandra i urskogen och låta sig förundras.
Om och om ställa sig frågan, hur är det möjligt?
Hon ser hur det blivit.
Hur träden växer på de mest otroliga sätt.
Men hon ser inte dess resan dit.
Ingen kommer kunna förklara den exakt.
Men resultatet är det samma.
Ingen kommer kunna upprepa naturens fenomen exakt.
Enbart konstgjorda kopior.
I dessa finns aldrig samma magi.
Det liknar.
Men går aldrig att ersätta.
Hon kommer aldrig att acceptera kopior.
Hon tycker sig ana en övertro på det människan skapat.
Och en undertro på naturens magi.
Hon beundrar människans kreativitet, nyfikenhet och skaparlust.
Men ser också dess begränsningar.
Det finns alltid en baksida.
Goda intentioner kan lätt gå överstyr i sin ambition att förändra världen.
När den kritiska rösten stängs av för att inte tappa fart.
Då har det genom historien gått totalt överstyr.
Låt oss aldrig glömma, låt oss aldrig glömma, låt oss aldrig glömma.
En framtid måste innehålla alla röster och vara mottaglig för olika åsikter och synsätt.
När en efter en röst tystas lyser varningsflaggan röd hos henne.
Den lyser nu.
Man får tycka vad man vill om den tanken.
Man får tycka.
Man får tänka.
Man får känna.
För när den möjligheten tas ifrån en då har vi återskapat ett samhälle vi genom historien kritiserat.
Hon ber, låt oss inte hamna där.
Inget är överordnat de männskliga rättigheterna, särskilt inte i kristider.
Det är då de måste värnas,
måtte vi inte ha glömt det.
Hon vill fortsätta vandra i urskogen och låta sig förundras.
❤️🙏🏻❤️
Malin Maria 