Somnar inte om.
Ligger vaken i natten. I varandet.
Som om jag vill känna in nuet.
Utan allt brus runtomkring.
Det är stilla och tyst.
Jag känner igen natten.
Jag känner igen mig själv.
Jag känner igen mitt hem.
Ändå är det som om allt för alltid kommer att förändras.
Som om vi nu aldrig kommer kunna glömma vad som är viktigt på riktigt,
vad prioritera verkligen betyder,
att kunna ge avkall på det vi trodde var viktigt,
att njuta och vara tacksam för det vi har,
hur viktigt det är att vi hjälps åt,
att vi föralltid hänger ihop som en männsklighet.
Allt kommer för alltid förändras.
Vi behöver varandra mer än vi någonsin tidigare förstått.
Det vi gör för varandra har stor betydelse, det vi tidigare förringade
Det känns som vi aldrig mer kommer kunna glömma det.
För ingen kommer undan.
Vi som är här nu kommer aldrig glömma.
Vi kommer efter det här för alltid vara förändrade.
Kriser gör det med människor.
Det kommer för alltid ligga i vårt dna och vi kommer överföra det till alla framtida generationer.
Den tanken i natten gör mig lugn och inger hopp, jag känner att den är sann.
Är vaken. Vill inte somna om.
Kram M
Malin Maria 