Att vara i nuet och ta livet i små etapper kan göra att man helt plötsligt tagit sig hela vägen till toppen utan att nästan förstå hur det gick till. ⛰
Efteråt känna det så självklart, men när resan startade var målet något helt annat.
Mycket mindre och hanterbart. Slutdestinationen kändes ouppnåeligt, galet, tidskrävande, smärtsamt och som en drömvision.
Tänk om…
Tänk om jag gick flera mil upp till högsta toppen en tidig morgon…
Tänk om jag badar flera minuter i iskallt vatten…
Tänk om alla mina tänk om blir verklighet..
Är inte livet just så.
Särskilt nu?
Eller har alltid varit…
Att genom att ta oss vidare i små steg, nyfiket utforskande och tänjande på våra gränser vidgar vi både våra perspektiv, förmågor och erfarenheter.
Vi behöver inte alltid sikta högt, sätta mål och göra upp planer.
Vi trodde det, men det gav många av oss bara prestationsångest och dåligt samvete,
Vi misslyckades ständigt och livet blev en kamp och en strid.
Att leva sitt liv i kamp och strid skapar högt stresspåslag.
Men om vi gör tvärtom.
Vi tar bara ett steg i taget och släppa tankar som begränsar oss.
Vi behöver bara känna tacksamhet för varje litet steg, för det är dessa små steg som är de största segrarna.n
Ett steg, och ett steg till och ett steg till…
Det finns ska inte finnas slutmål så länge livet levs.
Allt vi behöver göra är att fira alla de små stegen. Livet blir en fest istället.
Hur känns den tanken i dig?
Vilka små steg firar du idag? 👑
Kram M❤️
Malin Maria 