Nu har jag fått nog. Jag får det då och då. Då är det något jag måste hantera. Det är något jag måste lära mig som jag är rätt usel på. Just nu har jag en ny utmaning jag måste ta mig över för att fungera igen och inte bli dränerad på energi.
Självcentrerade människor. Människor som är fullt upptagna av sitt eget liv och berättar om stort och smått utan att ställa en enda fråga tillbaka. Centrum av universum. Styr varje samtal utifrån eget intresse och med bristande lyhördhet. De som bara ställer upp på andra när det passar dem själva i deras självupptagna värld. Men själv upplever sig som väldigt generösa.
Och en annan typ av självcentrerade människor som håller allt för sig själv i sin egen egobubbla och inte behöver förklara någonting. Kräver full respekt från andra, men respekterar inte att andra människor påverkas av de beslut som de tar eller hur de hanterar saker. De funderar inte ens över det, med attityden jag har inte gjort något fel. För att skydda sig själva och sin värld negligeras det som inte passar och det ovälkomna behandlas som luft. Beteendet får konsekvenser i livets alla sammanhang och de drabbas av ”otur” och dumma/klantiga/elaka människor här och var. Ingen självreflektion över att det faktiskt är deras beteende speglas tillbaka i det bemötande de får tillbaka.
Ska man umgås med dessa typer av människor så är det på deras vilkor och man får tassa på tå. De har högt till tak -men låg tolerans. De gör aldrig fel – om de inte själva tycker det. Andras åsikter rinner av dem som vatten på en gås. De hugger som kobror på andras tillkortakommanden och kallar det för humor.
Man tröttnar efter ett tag, eller jag tröttnar. Det här blir inga ömsesidiga relationer. Jag har ledsnat på att bli ignorerad, ledsnat på att mina åsikter och känslor behandlas som luft när de inte passar deras uppfattning. Jag har ledsnat på att se och höra på alla oturs historier. Jag är tröttnar på att så tydligt se orsaken och trött på att tvingas till tystnad för det finns ingen mottagare.
Man får gärna tycka olika – det kan vara berikande – men man måste respektera andras åsikter/känslor och ta dem på allvar.
Hur gör man? När man inte längre kan spela spelet och acceptera den roll man påtvingats. Hur gör man? När man så tydligt påverkas av relationen att den dränerad en på energi? Hur gör man? När man tycker om någon, men ogillar dennes beteende?
Det hade varit så mycket lättare att tycka illa om och helt ta avstånd från människorna, men när man faktiskt tycker om någon och många av dess egenskaper blir det inte lika enkelt. Men där ett invant beteende går överstyr och påverkar omgivningen allt för mycket för att kunna accepteras måste något förändras. Man kommer till en punkt när det är nog.
Jag kan inte förändra någon annan – men jag kan förändra mitt sätt att möta andra, jag kan påverka hur jag bekräftar andra och jag kan påverka hur jag bemöter tillbaka. Jag kan påverka vad jag accepterar och inte accepterar.
Jag har sett hur det är och accepterat hur det är. Jag har dragit mig undan för att få perspektiv och kommit tillbaka. Nu måste jag hitta ett nytt sätt att agera på. Gå från tanke till handling.
Jag måste ha en tydlig strategi i mina möten och inte låta mig köras över eller tystas. Det är min utmaning framöver. Får se hur lång tid det tar för mig att lära mig ta kommandot i situationen och inte känna mig som ett offer.
Tar tacksamt emot råd!
Kram Malin
Malin Maria 
Du har så rätt, jag har länge skalat bort energitjuvar – jätteskönt!