Morgon är stilla och utanför fönstret sker automatisk bevattning av naturen.
Hon känner tacksamhet för de frön som ligger i jorden och behöver fukten för att få kraft att expandera och transformeras.
Med kaffekoppen bredvid sig sitter hon i farmorsfotöljen.
Om någon såg henne nu skull hen säga att hon gör ingenting.
Någon annan att hon nog mediterar.
Enligt henne själv leker hon idag.
Leker med sitt andetag.
Låter det bli centrum i hennes värld.
Låter det ta plats.
Utforskar det nyfiken och håller inte tillbaka.
När det får expandera skapas rymd omkring henne och hon känner sig fri.
Tanken om tid upphör för en stund.
När hon slår upp ögonen igen faller blicken åter på kaffekoppen.
Den är fortfarande ljummen.
Ett ögonblick fick vara en evighet.
Hon har gett sig själv rymd för att gå ut i världen idag och känna sig fri.
Vi kan alla göra det valet, men det tog ett tag för mig att förstå erkänner hon.
Malin Maria 