Har mänskligheten förringat sig själva för länge och förlitat sig på ”de andra”?
Hon tror det.
Vi har under lång tid byggt upp ett samhälle där vi kan skylla på varandra,
där det finns vi och dom,
där det finns offer och förövare,
där det finns givare och tagare.
Där vi sorteras och sätts in i fack och skapar avstånd.
Vi värderar bra och dåligt,
fint och fult,
gott och ont.
Till vilken nytta?
Vi har levt i en värld där man kan,
ska och kämpar för att frånsäga sitt ansvar,
Där, ”det var inte mitt fel”,
är största vinsten.
Leder det verkligen framåt?
Eller är det vad som får oss att om
och om igen hamnar i återvändagränd efter återvändsgränd?
Tänk om vi har missat hela poängen och att den har funnits mitt framför oss hela tiden.
Tänk om vår uppdelning av världen har fått oss att blunda för hur det egentligen är?
Vi kämpat för frihet genom bli fri från ansvar.
En omöjlighet.
Det vi egentligen vill bli fri från är skuld.
Vi har satt likhetstecken mellan skuld och ansvar.
Den som tar ansvar hamnar lätt i skuld.
Den som gar skuld har ett ansvar.
Vad hände?
Steget ur den lögnen är att vi alla tar vårt ansvar för oss själva.
Våra beslut.
Våra handlingar.
Vårt bemötande.
Våra ord och vår intention.
Det jag gör får jag tillbaka.
Så vilken värld vill jag vara med och skapa.
Vilket budskap vill jag dela med världen.
Vilket samtal ska få råda.
Vi kommer göra det på olika sätt.
Att vara autentiska i oss själv.
Frihet kommer ur vårt ansvarstagande.
Ansvar är Acceptans att se mig själv som en del i en helhet.
Allt jag gör spelar roll.
Frihet kommer ur min förmåga att se och acceptera min egen handlingskraft och använda den på mitt unika sätt.
Det är genom mitt ansvar och handlingskraft som vi tillsammans kan flytta berg.
Vill du flytta berg med mig?
Kanske är det snart dags?
Ljuset är påväg.
Ha en fin dag
Kram M
Malin Maria 