Han har stilla landat i insikten om att inget varar för evigt,
Det ger honom mod att ta sig an alla känslor och händelser som kommer i hans väg.
Inget varar för evigt om han inte själva stänger in det och gömmer undan det.
Han låter den tanken dröja sig kvar.
Det är nu det händer.
Känslan kommer upp i honom.
Han låter det hända och låter det kännas.
Han duckar inte längre.
Han har lärt sig att vara närvarande och ta emot det som hände och låt det hända.
Att vara närvarande och låta känslan komma och låt den passera.
Så får han flöde i livet.
In och ut med öppna dörrar.
Han har tidigare gjort motstånd, släppt in och stängt, byggt skyddsmurar runt, å undrar varför allt är så jobbigt!
Att exempelvis känna tristess, olust, trötthet och energilöshet hör till livet.
Det är i sig ingen sjukdom och tillstånden är inget fel i sin grundkänsla.
Den känslan berättar att det är dags att vara extra snäll mot sig själv och tillåta sig ingenting.
Ingenting är en konst i sig.
Varför fick han inte lära sig det tidigare?
I känslan av ingenting tillåts vi att på riktigt vila.
I vila får ny energi födas till liv.
Malin Maria 