Han känner sig som en mycket gammal man där han sitter i farfars gamla fotölj.
Hur svårt kan det vara,
hans tonläge känns barskt,
och han undrar vart det kommer ifrån.
Hur svårt kan det vara att vara generös och snäll?
Han känner sig som dryga 1000 år där han sitter med en ryggsäck som är full
av erfarenheter, men lätt som bomull och har ett värd som guld.
Det är lätt att vara snäll,
men man får inte ta sig själv på för stort allvar, han skrattar till.
Han minns skiftet hos honom själv när han förstod det, vilken befrielse.
Så lätt men så svårt på samma gång.
Han övar fortfarande,
kör i diket ibland och sedan upp igen.
Det är lätt att vara snäll,
men man får inte tro att man kan förlora, försaka, missa, utnyttjas…
orden han söker är många.
Man kan bara vinna på att vara snäll.
Snäll betyder inte att försaka sig själv för andra.
Det betyder vi hänger ihop och inte ställs mot varandra.
Det är en komplex tanke i en värld som gärna delar upp i för och emot,
rätt eller fel, du eller jag.
Det betyder att se och bekräfta sig själv och andra.
Det betyder att respektera sig själv och andra.
Det betyder att se det goda i sig själv och andra.
Det betyder att inte döma sig själv och andra.
Det betyder att ha tillit till att det som sker har en större mening även om han inte förstå, acceptera han och omfamnar.
Förståelsen kommer senare.
Det handlar om att han säger ja till det liv som han vill bjuda in.
Det handlar om att låta ett du och ett jag, bli ett vi.
Han reser sig, sträcker på sig, lägger telefonen på bordet intill.
Jag är sååå nyfiken på det här livet, tänker han, det finns oändligt mer…
Tillit.
Malin Maria 