Efter badet blickade han ut över vattnet.
Han ser så tydligt nu så mycket han trott om saker som inte var sant.
Alla dessa valda sanningar som bara var någon slags försvar för att undvika det som var obekvämt, utmanade, läskigt och hotfullt.
Känslor som många vill undvika, men som begränsar livet enormt.
Han minns även rädslan för att ha fel,
känslan att vara en bluff,
att inte duga som man är,
att inte få vara med.
De rädslorna har skyddats med enormt försvar som gör att sanningar undanhålls och döljs.
Han trodde det bara var han som gjorde så.
När han valde att se sitt beteende kunde han se att han långt ifrån var ensam, människor gör så.
Vi måste sluta med det,
han stannar upp i den tanken.
Vi måste sluta hitta på sanningar för att försköna och undvika det som skrämmer oss.
Om vi på riktigt slutar, hur mycket av det vi trott kommer vi behöva omvärdera och inse att vi lurat oss själva?
Han erkänner för sig själv att han nästan varje dag de senaste åren synat sina egna kort och insett att han bluffat sig själv.
Inte medvetet, sällan medvetet.
Men när han väl börjat se kan han inte sluta.
Han har dragit slutsatser på ett urval av fakta som passat med den han velat vara.
Han har en klar bild av flera tillfällen han fått göra upp med sig själv.
Fått totalt omvärderat föreställningar.
Smärtsamt?
Att det har varit, enormt smärtsamt men en smärta värt allt.
För friheten och lättheten efter hans valda lögner har avslöjats har öppnat upp för livet, hälsan, energin och livslusten.
Utmanande tider som den han nu lever i har han tagit sig igenom utan försvar, rädslor med tillit och tacksamhet.
Man måste inte veta.
Man måste inte ha rätt.
Man måste inte kunna förutsäga framtiden.
Man måste inte vara perfekt.
Man måste inte värdera saker.
Man måste inte vara andra till lags.
Man måste inte tro på andra människors icke-vetande och tro.
Det finns en viss osäkerhet i det mesta.
Det finns alltid en osäkerhet kring framtiden.
Det finns ingen som har en full backspegel.
Allting har flera sidor så vem har rätt att äga sanningen.
Han kan bara äga sin egen sanning, han vet det nu.
Varje människa är fri och suverän.
Med den insikten ser han på sina medmänniskor i ett nytt ljus.
Det gör vardagliga val enklare.
Den som är stark måste vara snäll, hör han barndomens Bamse säga.
Den som har makten måste vara enormt ödmjuk, multidimensionell, lyhörd, öppen och generös.
Allt annat är maktmissbruk.
Det tycker hon världen fått tillräckligt av, måtte den tiden snart vara över ber han.
Han kände sig länge ensam.
Men inte längre.
Han var aldrig ensam, det var också en lögn.
Han hörde och såg bara inte allt runt omkring.
Han var så uppfylld av sitt eget.
Då känner man sig ensam.
Den tiden är förbi.
Åter blickar han ut över vattnet.
Jag är allt och ingenting, viskar han tyst för sig själv, i det är jag trygg.
Malin Maria 