På morgonen hör hon tydligt de inre rösterna.
Allt annat runt omkring är tyst och stilla.
Ett inre samtal över en kopp kaffe.
Hon försöker lyssna noga utan att värdera.
Utan att reagera eller agera.
Bara lyssna.
Det är nu innan solen har gått upp som hon har skapat sig ett mellanrum för dialog.

Denna morgon stannar hon plötsligt upp.
Inser att en röst tar osedvanligt stor plats.
Det är den där barska rösten.
Som ser hennes tillkortakommanden och synliggöra när hon kör ner i diket.
Rösten vill att hon gör upp en plan så att hon garanterat inte hamnar där igen.
Rösten påstår att allt annat gott hon gör mister sitt värde på grund av misstag hon fortfarande gör.
Det är det där sista som får henne att stanna upp.
Är det sant?
Kan ett misstag göra att allt gott förlorar sitt värde?
Hon har kommit så långt i sitt liv.
Hittat goda rutiner, tar hand om sig och andra så innerligt.
Hon känner sig frisk och starkare än på länge.
Ändå är hon misslyckad på grund av små dikeskörningar här och var.

Nej, hon tystar den barska rösten och låter den milda, generösa och kärleksfulla få ta till orda.
Hon väljer att skriva ner allt den säger till henne.
Den berättar hur mycket hon har att vara tacksam för i livet.
Vart hon faktiskt befinner sig just nu.
När hon får det berättat för sig känner hon sig med ens lycklig, privilegerad, tursam, nöjd och oerhört tacksam.

Mycket av det hon gör får en enorm effekt i hennes liv.
Under alla dagar, veckor, timmar och sekunder är också i högsta grad mänsklig.
Faller för kortsiktiga behov.
Orkar inte stå emot när hon är trött.
Vad gör väll det i det stora hela.

Hon vänder fokus igen.
Livet ska inte undvikas.
Livet ska levas.
Så vad vill hon fylla det med.
Det är tanken hon väljer för dagen.

Vad vill du fylla ditt liv med?