
”Hon lär sig se vardagen ur så många dimension som möjligt – varför nöja sig med en eller ett par?
Vad för det nyanserade med sig?
Hon har redan börjat få svårt att polarisera, döma och sätta ettiketter som rätt och fel…
Allt beror numera på.
Hennes nyfikenheten bara växer.
Ödmjukheten också.
När vi förenklar frågor och svar tappar vi lätt bort syftet och målet.
De flesta av oss vill att alla människor ska leva ett gott liv,
känna glädje,
meningsfullhet,
handlingskraft,
och ta hand om sig själva och varandra?
Vart är vi påväg?
Vem har valt vägen vi nu halkar oss fram på?
Hur tror vi att den leder dit vi vill?
Just nu blinkar katastrofskyltar längs vägen.
De flesta tappar navigationen och tvingas panik bromsa.
Allt fler glider ner i diket om och om igen.
Allt för många kör av helt, fartblinda, och behöver vård.
Hon väljer hellre en skogsstig vid sidan av.
Vill känna jord och lera under fötterna.
Vill blicka upp mot trädkronorna.
Vill hoppa över bäcken eller sitta en stund på en stubbe.
Detta är en dimension av verkligheten.
I naturen är allt som det är.
Enormt komplext.
Samtidigt enkel.
Liv i symbios och mångfald.
Hon är villkorslöst välkommen precis så som hon är.
Dörren står vidöppen.
Här är hon inte påväg.
Här är hon alltid framme.”
Är Hon Du?
Är Du påväg?
Malin Maria H
