”Hon blundar och tar ett djup andetag,
känner dammiga, tunga, djupa dofter.
Historiens vingslag sveper över henne.
En vördnad infinner sig alla dem som vandrat tidigare på den här jorden.
Hur hade de sett på oss idag?
Vad är viktigt på riktigt?
Vad är det vi saknar som vi verkar jaga och aldrig finna?
Hon slår sig ner på den slitna bänken.
Hämtar ett andetaget djupt från magen.
Låter det sakta, sakta lämna henne.
Där i mellanrummet finner hon stillheten.
Friden.
Vi har friden inom oss,
när de malande tankarna förlorar sin makt.
Vem vinner på malande tankar?
Vem vinner på människor i frid?
Hur tjänar man pengar på människor som funnit friden inom sig?
Hur enar man människor som funnit friden?
Vad händer med krig, svält, kriminaliter, trafficing, nedskräpning, våld och destruktivitet om människor funnit friden och tacksamheten?
Friden är ett andetag bort,
under alla malande tankar.
Tanken är ett försök att förstå det ogripbara.
I friden finns sanningen.
Vetskapen och ödmjukheten.
Hon reser sig ur bänken.
Känner en stor ödmjukhet till generationers längtan efter friden.
Den finns här nu.
Har egentligen alltid funnits.
Bortom tankarnas skyttegravar.
Livet består av parallella världar.
En yttre och en inre.
Människans kropp är av jorden kommen och av jord skall hon åter bli.
Där finns sanningen.
Varje människas hjärna är som en begränsad dator.
Vi är mer än det begränsade.
När vi ser att vi hänger ihop med varandra, med den jord vi lever på,
och i det universum vi lever i,
får vi tillgång till hela sanningen.
När hon vrider om låset igen känns det självklart och enkelt.
Hon har fått tillgång till något viktigt.
Hon hänger nyckeln vid porten och tar ett steg i taget.
Det är halt av många orsaker.
Livet är en balansgång.”
Malin Maria 