Att känna väcker lätt motstånd inom oss.
En kamp mellan det rationella och det intuitiva.
En kamp mellan att förstå och acceptera.
Det har aldrig funnits ett krig, vi skapar det.
Om och om igen.
I strävan efter rätt eller fel,
sant eller falskt.
Du eller jag,
bra eller dåligt.

Det är Vi.
Det Är som det Är.
Vi känner det vi känner.
Känslor är information om nuläget.
Flyktiga eller så håller vi dem kvar.
Vi bestämmer hur länge informationen behövs, och vad vi gör med den.

Slutar vi lyssna på våra egna känslor tappar vi relationen med oss själva.
Slutar vi lyssna på andras känslor tappar vi relationer med varandra.

Hur lyssnar vi respektfullt på allas röster, inklusive vår egen?
Hur visar vi att allt och alla är lika viktigt?
Hur kan vi stå sida vid sida utan bekostnad av den andre eller oss själva?
I villkorslös kärlek.
Har vi ofta för bråttom?
Varför?
Vad är viktigare?

Vi tappar allt för lätt bort vår väg.
Tappar bort varandra.
Tappar bort oss själva.
Vi accepterar autopiloten.
Vandrar vidare med skygglappar och skyddskläder för att inte känna livet.
Hon ryser vid tanken.
Det var inte därför hon kom hit.
Det är inte därför hon är här.

Hon kom för att leva.
För hon är liv.
Överallt ser hon liv.
Det finns bara vi och vårt gemensamma liv.

Hon känner livet och alla dess nyanser.
Det känns på oändligt många sätt.
Hennes autopilot är bortkopplad.
Hon går inte längre att styra.
Livet är obegränsat, annars är det inte liv.

Och natten blev till dag
med orden Varde ljus.
Och i ljuset såg hon att allting var gott.
Hon fortsätter med små små steg för att inte missa något.

🤍

Ord delvis tagna ur boken En inre frigörelserevolution
2021/2024

Dela gärna texten vidare.🙏🏻