Följ med på dagens pilgrimspromenad mellan Lundsbrunn och Skara domkyrka - åt tillbaks. 2, 5 mil i stillhet och eftertanke. Naturen visar överflöd - ha tillit. Det finns alltid en väg - ha tillit. En av väldigt många viloplatser. Påminner om vikten att trycka på pausknappen - re-seta - och ta in nuet i stillheten.… Fortsätt läsa Pilgrimsmorgon i tillit
Följ med på in morgonpromenad! En ny dag gryr. Förundran att vakna upp på morgonen. Tacka för en ny dag. Tacksam för att kroppen kan väckas till liv och röra sig - skapa möjlighet att ta en morgonpromenad. Förundran över solens värmande strålar. Känna hur den påverkar varje cell i kroppen. Känna effekten den har… Fortsätt läsa Morgonrunda för att samla energi för dagen
Det finns inget kraftfullare än ett starkt tillsammans. Det spelar ingen roll hur fantastiska vi är var och en om vi inte kan använda våra styrkor i att gemensamt ta ansvar för det vi vill åstadkomma. Gör en summering så här innan semestern i mitt arbete och där blir det väldigt tydligt. Vi pratar ofta… Fortsätt läsa Tillsammans-kraft
Ibland kommer man till en punk när man ifrågasätter sig själv eller upplever sig ifrågasatt av andra på ett djupare plan. Det kan kännas som att kastas in i en vivelvind som inte verkar ha ett slut. I den virvelvind drar man lätt med sig andra människor, som så klart inte alls förstår vad man… Fortsätt läsa Om jag inte kan var mig själv, vad händer då?
Påminns idag om att det oftast blir bra när vi vågar hantera det svåra. Det finns alltid en viktig lärdom att göra och det är inte alltid man ser det innan. Påminns om att vi ofta bara ristar på ytan men det är först när vi vågar göra hål i isen som öppnar sig nya… Fortsätt läsa Våga hantera det svåra
Idag fastnar jag i tankar kring vår tids otålighet. Varför får saker inte ta tid? Varför förväntar vi oss göra rätt från början? Varför låter vi tvekan ta så stor tid? Varför vill vi så snabbt ta oss från id’e till slutresultat? Vi missar så många viktiga steg i processen som handlar om att pröva… Fortsätt läsa Varför tveka? Varför så otålig?
Advent. Väntans tid. Långsamhetens tid. Eftertankens tid. Hoppets tid. Väljer att tänka så. (Kontrast till julstress). Funderar över hopp och möjligheternas kraft. Hur det till synes omöjliga faktiskt kan bli möjligt om vi bortser från hinder och har mod att pröva. Hur extra vackert det tillsynes omöjliga faktiskt är. Vilket hopp det tillsynes omöjliga in… Fortsätt läsa Hur kan vi ta tryggheten från det kända till det okända?
Jag är inte rädd för känslor. Jag ser när känslor tar överhanden. Jag är inte rädd för rädslor. Jag ser när rädslor tar överhanden. Jag är inte rädd för hot. Jag ser vilken roll även dolda hot fyller. Jag är inte orädd för det Jag ser min rädsla och omfamnar den med kärlek. Jag är… Fortsätt läsa Jag kan vara det jag vill vara..
Frosten och kylan tog över idag. Igår stod denna sista ros kvar i trädgården som om den var helt omedveten om datum och årstid. Omedveten om att alla blomstervänner runt omkring för länge sedan försvunnit. Omedveten om att inte få någon uppmärksamhet eller omtanke. Den verkade bara vara nöjd i sig själv, i sitt eget… Fortsätt läsa Vara nöjd i sitt eget värde
Femnism och jämlikhet handlar om att få vara lika och olika utan att värdera eller rangordna. Hur svårt kan det vara? #nomore Vi har kommit långt, men har en lång bit kvar tills det är fullkomligt naturligt och självklart. Varje generation bär på sin ryggsäck med självklarheter som måste ifrågasättas och omvärderas. Det skapar nya… Fortsätt läsa Det räcker nu! #meetoo till #nomore – Hur svårt kan det vara?
Det nya och okända gör något med en. Det rubbar tryggheten, vanor och rutiner. Det tvingar till öppenhet, nyfikenhet, reflektion och ödmjukhet. Den där känslan, att som mamma alltid vilja finnas där i bakgrunden. Alltid alltid finnas där. Ibland räcker bara den känslan långt. För båda. Det finns platser man direkt känner en dragning till… Fortsätt läsa Att göra skillnad på olika sätt
Så lätt det är missa en massa för att man bara har målet i sikte. Det är ju vägen till målet med alla dess ögonblick som gör skillnaden. Varje steg jag väljer att ta. Varje leende jag väljer att möta. Varje stig jag väljer att följa. Varje skiftning i naturens höstskrud jag väljer att registrera.… Fortsätt läsa Söndag – en kort stund i solljus
Påminns om vad som är viktigt. Viktigt på riktigt. När jag tar ett steg tillbaka och andas förstår jag det. Jag behöver göra det ofta. Det blir lite enklare då på något sätt. Ett friutrymme skapas. Ett rum där jag kan titta på mina tankar och mina känslor för att förstå att det är just… Fortsätt läsa Ett steg tillbaka
Trevlig fredag, den sista i september. Hösten nalkas. Lyssnade på kloka Åsa Kadowakis föreläsning i onsdags. Jag vill inte att framtiden ska vara ett samhälle som fortsätter vara rädd för allt som kan gå fel. Där individen mår dåligt för att man tror och fått lära sig att man är hjälplös som människa. Där starka… Fortsätt läsa Tror du på dig själv?
Fotograferar dörrar och växtlighet.De pratar till mig och gör mig uppmärksam.Så många dörrar det finns. Så mycket bakom dörrarna. Så mycket oanat.Så mycket historia som utspelat sig vid varje dörr. Nyfikenheten väcks. Oändligheten anas. Växtlighetens höstskrud förgyller. Säger, var inte ledsen, hösten rundar av växtperioden, ett sista fyverkeri innan vintern kommer. Känn tillit. Det som… Fortsätt läsa Du väljer…
Malin Maria 