Ibland kommer man till en punk när man ifrågasätter sig själv eller upplever sig ifrågasatt av andra på ett djupare plan. Det kan kännas som att kastas in i en vivelvind som inte verkar ha ett slut. I den virvelvind drar man lätt med sig andra människor, som så klart inte alls förstår vad man har hamnat i.
När många känner sig ifrågasatta och inte vågar vara sig själva skapas ett otryggt klimat. Små saker blir stora. Den minsta snöflingan kan bli en stor snöboll. Det leder lätt till ett snöbollskrig där alla kastar hejvilt och ingen vet hur det startade.
Då gäller det bara att sluta kriga och förlåta varandra innan förödelsen blir för stor. Därefter fokusera på vad som är det viktiga. Det betyder att var och en måste kunna vara sig själv tillsammans med andra, känna sig uppskattade och respekterade. Var och en måste också kunna vara sig själv tillsammans med andra, med det vetskapen om att jag i mig själv också får ta konsekvens av min personlighet och mitt agerarande. Det handlar om att ta konsekvenserna av att det kan bli fel ibland utan att jag har velat det. Jag kan krocka med andra människor ibland, inte för att jag vill vara elak – men för att åsikter och känslor går isär.
När jag känner mig själv väl och kan ta konsekvenserna av den jag är, kan jag lättare vara sann mot mig själv. När jag är sann mot mig själv skapar jag strategier att hantera livets toppar och dalar. Jag kan be om hjälp och stöd där jag inte räcker till eller när jag är på okänd mark. Jag kan vara trygg att hjälp andra när de behöver de egenskaper just jag har.
Vi är olika och ska vara olika. Vi har olika styrkor. Vi har olika egenskaper. Vi har olika känslor. Vi har olika känslighet. Vi har olika kvaliter. Vi har olika verktyg i vår verktygslådor. Vi är den vi är för att vara en del i en helhet. Vi behöver både bli bättre på att uppskatta och respektera oss själva som att vi behöver bli bättre på att uppskatta och respektera varandra.
Malin Maria 