Trevlig fredag, den sista i september. Hösten nalkas.
Lyssnade på kloka Åsa Kadowakis föreläsning i onsdags. Jag vill inte att framtiden ska vara ett samhälle som fortsätter vara rädd för allt som kan gå fel. Där individen mår dåligt för att man tror och fått lära sig att man är hjälplös som människa. Där starka negativa känslor klassas som en sjukdom.
Att leva känns och ska kännas – annars lever man inte. Rädslor är en sorts känsla och ingen sanning. Rädslor behöver inte ha någon koppling till verkligheten, men de tar över verkligheten och gör att allt annat överskuggas.
Min uppgift är inte att göra alla nöjda, min ambition är att göra det jag tror är det bästa i det uppdrag eller i den uppgift jag har eller den situation jag befinner mig. Det gäller både mig i mitt jobb, min roll som förälder och mig som människa. Rätt eller fel, beror på betraktaren.
Men tror jag inte på mig själv kommer ingen annan heller tro på mig. Det är liksom en förutsättning.
Än en gång önskar jag Dig en skön fredag och nu ger vi oss tid för återhämtning. 🌟
Malin Maria 