Måtte det hända igen…

…så säger man sällan när man varit med om något tufft och utmanande. Oftare hör man både sig själv och andra uttrycka önskan om att inte hamna i en liknande situation igen. Aldrig mer en sådan vår, ett sådant möte, så mycket på en gång…I önskan läser jag in att man hamnat i en situation som inte varit hållbar och kontrollerbar. Förutsättningarna har inte funnits för att hantera situationen på ett tillfredställande sätt. Man kan välja att tänka på olika sätt när man hamnar i, allt från obekväma situationer till riktiga katastrofer. I det ena tar rädslan över och tanken riktar in sig på att fly, jag vill aldrig mer hamna i en sådan situation. Det betyder att de val jag kommer göra framöver kommer att riskera att baseras på att undvika olika saker om jag är rädd för. Jag kan också välja att bli arg och visa ilska på någon eller några som jag upplever är orsaken till händelsen. Det leder sällan till något konstruktivt. Väljer jag istället att tänka att jag varit med om en svår prövning som säkert varit oerhört jobbig och krävande, men som lärt mig något. Så att nästa gång det händer, kommer jag med de erfarenheter jag har, inte längre vara rädd. Istället har jag skaffat mig strategier att hantera situationen på. Tanken får mig att växa och känna mig tryggare istället för motsatsen.

Måtte det hända igen så att jag kan använda min kunskap, beredskap och handlingskraft på ett klokt och konstruktivt sätt. Är det inte det som livet handlat om. Och nästa gång kommer jag inte att uppleva det som lika svårt… Varje gång jag hamnar i en liknande situation har jag möjligheter att pröva nya strategier vilket betyder att jag så småningom skaffar mig en stor handlingsberedskap. Jag har lättare att tänka på detta sättet i min proffession, att vara kreativ i hanteringen av olika dilemman. Hemma i de privata familjerelationerna tycker jag att det borde vara enklare, men istället fastnar jag lätt i samma strategi för att uppnå det jag önskade. Efter tio gångers misslyckanden så vore det lätt för en utomstående att se, att det för länge sedan är dags att byta strategi, eftersom man stångar huvudet i en vägg! Det händer säkert aldrig dig, men mig händer det då och då. När jag upptäcker det försöker jag påminna mig själv om att vad bra att det händer igen, för här behöver jag lära mig något. Dags att använda sin fantasi och gärna tillsammans med fler hitta helt nya sätt. Då öppnas ofta helt nya möjligheter som man inte ens trodde var möjliga.

Ibland roar jag mig med att, för mig själv göra en resa tillbaks i livet. Då fascineras jag över hur många saker som jag tagit mig igenom som jag trodde var omöjliga att genomföra. Men små steg i rätt riktning gör att träningen genom livet ger resultat. Det gäller att se och glädjas åt det emellanåt. Då blir de hinder man har framför sig något spännande och utmanande istället för något man räds åt.

Trevlig kväll!

Kram malin