Upplever du någon gång tomhetens känsla? Njuter du av den eller skrämmer den dig? Jag upplever den i perioder väldigt ofta. För mig finns det en frivillig och en ofrivillig tomhet. Den frivilliga skapar frihet och möjligheter. Den gör mig öppen och orädd. Den ofrivilliga skapar dåligt självförtroende och osäkerhet. Länge led jag av tomhetskänslan, den fick mig att känna mig som enbluff, en bubbla som när som helst skulle spricka och blottas. Innanför fanns ingenting, allt var bara ett skal. Den känslan kommer allt mer sällan idag och kommer den så har jag lärt mig att titta på den och försöka första vad det egentligen handlar om. Det gör oftast att den inte stannar kvar så länge utan ger dig iväg igen.
Jag har valt att tro att tomheten vill säga mig något. Det kan vara att det är dags att stanna upp, lyssna och bara vara. Det kan vara att det är något jag behöver se, lära eller förstå. Det kan vara att jag har glömt bort att uppskatta det jag är och det jag har i strävan framåt.
Tomhetens känsla är en påminnelse om att sätta sig på bryggan ett ta en paus och landa lite.
En stor midsommarkram
malin
Malin Maria 