Förståelse är inte något vi automatiskt har. Vi kan inte hantera förståelsen som vetskap eller färdighet. Vår förståelse är i högsta grad personlig. Den är en del av det vi är. Förståelse är min relation, mitt förhållningssätt till företeelser i min omvärld. Min förståelse är verkligheten för mig just nu.
Tolkande perspektiv
Det vi gör styrs inte av det som händer i situationen utan människans handlande styrs av hur just hon tolkar och uppfattar situationen! (Sandberg & Targama 1998) Det betyder att jag som ledare i min ambition tror att jag skapar goda förutsättningar i min organisation för förändring men ändå händer ingenting. Människorna som berörs måste ha en egen förståelse för förändringen och dess möjligheter. Därför tolkar att varje människas egen tolkning av företeelser är oerhört viktigt. Men det kan också innebära att det inte krävs någon egentlig förändring utan enbart en fördjupad förståelse av de befintliga förutsättningarna för att en förändring ska ske. Det är intressant och skapar nya möjligheter och tankar.
Fenomenologiska grundantaganden
Människan och hennes verklighet är inte möjliga att separera, utan utgör en oupplöslig relation. Grunden för mänsklig kunskap är människans erfarenheter av sin verklighet. (Sandberg & Targama 1998) Det betyder att människors egenskaper såsom kunskaper och färdigheter inte existerar oberoende av deras förståelse. För att komma åt förståelsen måste man enligt fenomenografin undersöka den ständiga process i vilken världen få en viss mening och innebörd för oss.
Reflektion
Det är först i reflektionen över vårt eget sätt att förstå vår verklighet som det blir möjligt att medvetandegöra vår förståelse av verkligheten. Medvetenheten om vår egen förståelse är en förutsättning för att vi ska kunna ta oss ur denna och börja förstå på ett kvalitativt nytt sätt. Så länge reflektionen är riktad mot verkligheten sker enbart en utveckling av kompetensen inom ramen för den befintliga förståelsen av densamma. Om vår förståelse ska förändras måste vi också börja reflektera över hur vi förstår verkligheten.
Allt börjar med mig själv. Genom att förstå mig själv och hur jag ser på verkligheten får jag syn på min egen förståelse. Genom samtal med andra kring deras förståelse speglas min egen förståelse och blir synlig för mig själv.
Vi berikar varandra.
Olikheter berikar.
Det är inte meningen att sträva efter samma förståelse, det är en omöjlighet. Tror vi att de är samma har vi lurat oss själva. Det är ju synd!
Malin Maria 