Många gånger tappar jag kontrollen. Ska jag vara riktigt ärlig så händer det varje dag. Vad tänker du om mig, när jag berättar detta? För det du tänker säger en del om dig…
Stanna upp och fundera en stund över detta så ska jag delge hur mina tankar går sedan.
Min första tanke är jag inte stolt över. Den är; å nej, jag har ingen kontroll! Därför att den reaktionen påtalar att; jag inte vet vad jag gör, inte tar ansvar, inte är stark nog, inte är tydlig osv. Det kommer en hel massa inten, som slår mig på fingrarna och förminskar mig.
Min andra tanke blir jag upplyft av. Den är; bra jobbat. Därför att den bekräftar att; jag är en del i världen och inser att det handlar om att släppa taget och hänga med på den här resan. Om jag är lyhörd så kommer jag också kunna få mycket hjälp från omvärlden, och tillsammans kommer livet bli mycket mer spännande. Det är ur kaos som kreativitet, nyfikenhet och spännande saker inträffar. Det är ju ett sådant liv jag vill ha. Det är då det händer nya saker och då utveckling sker.
Min tredje tanke blir en kompromiss av de ovanstående. Den är; härligt, men ibland måste man styra upp och komma på banan igen. Det handlar om det medvetna kaoset. Okontroll för okontrollens skull fyller ingen egen funktion, om jag inte försöker förstå och ta tillvara på den. För att göra det behöver jag stanna upp. Jag har behov av att stanna upp ofta. Sätta mig på bryggan. Förstå vad om hänt och tolka det. Fundera över hur det kan hjälpa mig vidare. Kaoset har skapat något som jag inte kunnat tänka ut eller skapa på egen hand. Något jag förmodligen behöver träna på. På bryggan tänker jag ofta: Pust, undrade ett tag hur det skulle gå, men det blev ju riktigt bra tillslut. Vad var det som gjorde att det gick så bra. Det måste jag ha med mig framöver. Nästa gång jag hamnar i en liknande situation känner jag igen mig och den blir inte lika kaosartad och stressfylld. Eftersom jag har varit med om den förrut och gjort den medveten för mig. Jag har lyft upp det positiva som kom ut ur situationen och kan istället välkomna den.
Ikväll sitter jag just på bryggan och funderar över de senaste dagarna där mitt tålamod har prövats på olika sätt. Bryggan har bytts ut mot balkongen och just nu bryter solen igenom molnen.
Tjejen i glassbaren
Ett exempel på mitt tidigare resonemang:
Jag tänker på en tjej jag mötte igår i glassbaren och hoppas att hon satte sig på bryggan igårkväll. Gjorde hon inte det finns det en risk att sommaren kommer att bli hemsk, hon kommer att göra sig ovän med många och kanske inte ens få behålla jobbet. Lägger hon orsaken på de yttre omständigheterna och inte funderar på sig själv så kommer hon att hamna i samma situation om och om igen, det är jag säker på. Det jag syftar på var en extremt häktisk dag på jobbet kön ringlade sig ut på gatan konstant under hela dagen, och dessutom kunde man inte ta kreditkort utan enbart kontanter denna dag. Tjejen sprang omkring bakom disken med uppspärrade ögon och fräste åt kunderna, som inte kunde bestämma sig eller ville ställde en fråga. Blev det något missförstånd så spännde hon ögonen i kunden och fräate; nu får du ge dig. Eller; det går inte idag. Det enda jag lyckades göra i mötet var att bekräfta hennes känsla; är det en hysterisk dag idag? Hon tittat snabbt upp, ögonen stirrar och svarar; ja, det är hemskt, det håller på hela tiden det tar aldrig slut... Så skyndar hon vidare och fräset något till en kollega som står ivägen.
Hon var inte något mottaglig för råd denna stund, men jag hoppas att hon funderade igårkväll när hon la sig för att sova. Att förstå vad som egentligen hände: Hon arbetar i en glasskiosk som har många kunder som vill köpa glass. Denna dag fick man enbart hantera kontanter, men det har ju fungerat förrut i alla tider. Punkt! Att hon då hade förmågan att vända på perspektivet och se det positiva och säga till sig själv följande; jag har tur som har ett sommarjobb där jag träffa många glada semesterfirare. Tiden går fort och det blir sällan långtråkigt. Vi är många som jobbar tillsammans, det är skönt att vi är många när det kommer in mycket folk. Målet är att servera goda, fina glassar till människor, målet är inte att kön ska ta slut. Vi stänger kl 18 och då kommer vi servera den sista glassen sedan städar vi upp och går hem. Då är mitt arbete slut.
Om hon tänkte så igår kväll skulle nästa dag, som liknar gårdagen, välkomnas med; att nu ska jag vara tacksam för denna dagen och göra det bästa möjliga av den. Men om hon igår kväll tänkte att; jag vill aldrig vara med om en liknande dag till och kan inte folk köpa glass någon annanstans så lovar jag att det kommer inte bli en rolig sommar…
Malin Maria 