Det var läskigt att göra en ”rumpstuds” på studsmattan första gången i vuxen ålder, det skedde för ett par veckor sedan. Jag var väldigt rädd faktiskt, fick tjuvträna på morgonen innan övriga familjen hunnit ut. Det kändes omöjligt att springa Göteborgsvarvet för fem år sedan. Nu har jag gjort det fyra gånger och tänker göra det en femte gång, bara för att det är kul. Trodde aldrig för 15 år sedan att jag skulle jobba som rektor/förskolechef, jag sa aldrig i livet. Nu har jag arbetat som ledare och chef i tio år och stormtrivs. Minns hur det var när jag gick i körskolan och skulle lära mig bromsa mjukt. Jag grät, var förbannad och tänkte ge upp. Lära sig läsa. Lära sig cykla. Prata inför grupp. Ta upp svåra saker med föräldrar, kollegor, medarbetare eller familjemedlemmar…
Måste det vara svårt? Svårt, vad betyder egentligen svårt? Svårt för vem? Vad krävs att övervinna en svårighet? Vem bestämmer vad som är svårt eller inte? Vad signalerar jag när jag säger att något är svårt till dem runt omkring mig?
När jag,som förskolechef, planerat inför detta verksamhetsåret ligger fokus på språk och kommunikation. Ett av fördjupningsområdena är ”det svåra samtalet” kollegor emellan. Redan i våras drog vi slutsatsen att just detta behöver vi bli bättre på och känna oss mer trygga i. Ju mer jag funderat på min kammare, ju större problem har jag fått att sätta etiketten, ” det svåra samtalet”. När jag ser de orden på uppdragsbeskrivningen hajar jag till. Det känns inte rätt! Jag vill inte ge bilden av att det är svårt. Mitt mål är att det ska vara lätt, självklart, naturligt och utvecklande. Det ska vara ett hjälpande samtal där två människor möts i samförstånd. Den ene har uppmärksammat något som fungerat mindre väl av någon anledning. För mig är det självklart att det händer saker ibland som inte ska hända pga trötthet, irritation, stress eller andra omständigheter. Ingen människa är ofelbar, men misstagen kan man lätt åtgärda om man vågar se dem och om man hjälps åt tillsammans. Utgångsläget är att ingen gör något mindre bra av flit!
Hur kan man göra? Så här tänker jag: Upptäcker du att någon gör något olämpligt i verksamheten, ta upp det direkt med din kollegan. Sätter ord på det du sett, ställer frågor till kollegan för att förstå vad som hände och erbjud din hjälp att ställa tillrätta. Hjälp också åt tillsammans för att se till att ev omständigheterna förbättras så att det inte kan hända igen. Det som skett ska, enligt lag, rapporteras till chefen, men i rapporten står också lösningen på händelsen. Ärendet kan avslutas. Det gäller att veta varför och ha strategier för att skapa trygghet. I fjol arbetade vi med kunskap om varför och strategier genom rutiner. Nu kommer vi arbeta konkret genom att träna på detta med vår fantastiska specialpedagog med hjälp av rollspel i arbetslagen. Lära genom att göra.
Svårigheter är till för att övervinnas, det kan tyckas klyschigt. Det man aldrig har gjort kan tyckas svårt. I fantasin blir ofta det man inte känner till eller har provat oövervinnerligt. Vi måste prova, testa, ”misslyckas”, pröva på nytt, för att erövra allt fler förmågor och kunnande. Vi måste gå från ord till handling, först då blir kunskapen kunnande. Tanken ger kraft och tro men erfarenheten ger trygghet och mod. Vi måste erfara för att uppleva lätthet, det finns sällan någon genväg.
Lätthetens känsla är något att sträva efter
den ger rak rygg,
kärlek i hjärtat
och lugn i maggropen.
Kram malin
Malin Maria 