Jag skrev i förra inlägget att stress försämrar alltid din prestation och det finns inget som heter positiv stress. Jag fick omedelbart respons på twitter från en medmänniska som utmanade mina tankar (medan jag för sista gången i år klippte gränsmattan.)
Orden var direkta:
– Nej, så enkelt är det inte.
Det man är bra på kan prestera bättre på under stress,
det man är sämre på tvärtom.
Min fortsatta tanke:
Skilja på stress och press
Jag tror att vi gärna förväxlar stress och press. Press kan trigga igång oss och få oss att prestera över vår förmåga, utmana oss i vår tanke och ge oss en deadline. När vi känner oss trygga och bekväma inom ett område så fungerar press ofta som en morot men upplever vi då stress eller upplever vi faktiskt att vi med bibehållet lugn kan ta oss an uppgiften? För varför skulle stress göra att vi presterar bättre? Att press kan göra det förstår jag men att stress skulle göra det hålller jag inte med om och jag vill att vi särskiljer de två.
Jag tror desutom att det är oerhört viktigt att vi faktiskt förändrar vår tanke om att det är hög status att vara stressad och att det skulle vara ett tecken på att vara viktig, få mycket gjort, prestera bra osv. Istället gör oss bekväma med tanken att du kan leva ett liv som har högt välbefinnande och harmoni i kombination med hög prestation, kreativitet och effektivitet. Att detta liv också innehåller kriser, kaos och utmanar oss är självklart men det finns ett annat sätt att ta sig an dessa utmaningar. Istället för att tagga upp, tagga ner och inte ödsla med energi. För att sedan ta sig an utmaningarna på toppen av sin förmåga. Tänka om det faktiskt skulle göra att du presterar ännu bättre än tidigare?
Vad händer när vi lär nytt?
Att vi presterar sämre under stress när vi ska utföra något vi är sämre på det säger ju sig själv. Men vad händer om vi tar förgivet att allt nytt i sig innebär en stress för varje människa? Då har vi skapat ett problem som kanske inte behöver finnas. Många gånger upplever jag att vi utgår att förändring är besvärligt och förväntar oss att det ska leda till stress, som om det vore en naturlag. Vi nästan tittar snett på den som går in i förändringen oberörd och med ett leende.
Hur skulle det istället vara om vi utgick från att det enbartbar är lustfyllt och spännande att lära och förstå nya saker. Att befinna sig i kaos och perioder av att inte riktigt greppa allt ingår i förändring och vi kan ta oss igenom detta på ett lugn och metodiskt sätt, med stor tilltro till processen. Vi stödjer varandra och kan ge varandra perspektiv och skratta åt situationen. Den är men kommer snart att klarna, så som det alltid gör i förändring och utveckling. Tänk om man på arbetsplatsen, oavsett om man är lärare i skolan, sjuksköterska inom äldrevården, datatekniker inom telecom, företagsledare eller konstnär, skulle titta på det nya datasystemet, organisationsförändringen eller det nya lagförslaget med nyfikna ögon och med stort lugn och klarsynthet ta sig an det nya. Tänk om ingen behövde känna den minsta stress eller lägga någon tid på att strid emot utan istället med nyfikna ögon lugn hantera det nya med sina möjligheter och sina brister. Eftersom det alltid är så världen ser ut.
Så mycket energitjuvar vi skulle slippa och så mycket vi skulle få gjort istället.
Vad skulle hända om vi på samma sätt låter dagens barn och unga ta sig an sin skolgång. Om våra barn i dagens skola lär sig att stress är aldrig gynnsammt. Hantera pressen du har på dig själv och som du känner från din lärare och dina föräldrar med lugn. Lugna lärare som inte är stressade handleder eleverna i skolan att på samma sätt ta sig an undervisningen. Lära sig olika strategier och metoder för har man tar till sig kunskap och gör det till erfarenheter, hur man resonerar, värderar och reflekterar kring sig sig själv och den värld man lever i. Skolans uppdrag är att presentera nya världar för varje bar och bjuda på ett smörgåsbord av kunskap och erfarenheter för att på olika sätt ska förstå och hantera världen. Eftersom det är varje barn som kommer att ha framtiden i sina händer och det kommer krävas att fatta kloka beslut som är långsiktigt hållbara och inte fattade av rädsla.
Vi måste börja i oss själva för att skapa den värld vi tror på.
Malin Maria 