I en studie av framgångsrika skolors förbättringsarbete beskriver Blossing (2009) fyra faser: initiering – implementering – institutionalisering samt spridnings fasen.
I initieringsfasen sprids nya idéer. Det är en lärande fas där man arbetar med människor förståelse av det nya. Det kan ta mellan ett och två år för att alla i den lokala organisationen skall omfattas av en förståelse för det nya på ett sätt som gör att är möjligt att prova det nya i praktiken fullt ut.
När detta sker övergår arbetet i implementeringsfasen, då det är viktigt att byta erfarenheter om hur det fungerar i praktiken och hålla fast fokus så att man inte övergår i andra nya idéer och projekt. I denna fas gäller det att vara uthållig, för både medarbetare och ledning. Fasen pågår mellan 3-5 år.
Därefter nå man fram till institutionalisering, som är ett läge där det nya har blivit rutin.
Den fjärde fasen handlar om spridning av förbättringsarbete till andra. Det förutsätter att man har dokumenterat innehållet, process och de erfarenheter man gjort i förändringsarbetet. Genom spridningsfasen har verksamheten möjlighet att få respons på arbetet, vilket är viktigt för fortsatt utveckling och vägledning för att förfina idéer och hållbarheten i dessa. (Blossing 2008)
Det underlättar att ha en förståelse för processens olika delar när man befinner sig mitt i. Det ger perspektiv och förståelse för att var sak måste få ha sin tid. Det finns inga genvägar. För att få full effekt måste man också knyta ihop säcken. Hur ofta tar vi oss tid till detta? Att njuta av att komma i mål? Att vi har lyckats? Hur ofta sprider vi segern vidare som ett sätt att både dela med oss av erfarenheter och lärdommar men också som en del att göra ytterligare reflektionsloopar och lära mer?
Källor:
Blossing, U (2008). Kompetens för samspelande skolor:
Malin Maria 