Vattnet hon dricker får läpparna att reagera och dra ihop sig.
Hon anar temperaturen och den får henne att vakna till i den tidiga timman.
Närvaro.
Hon tar en klunk och försöker känns hur långt ner hon kan ana dropparna genom att deras temperatur skiljer sig mot hennes egen.
Närvaro och fokus.
Ta in det som är utan att värdera.
För att kunna agera.
För att kunna göra skillnad.
Dagar är på olika sätt.
Ibland behöver världen oss mer.
Ibland behöver vi oss själva i första hand.
Dagar är olika och vi behöver vara olika.
Hon landar i det.
Munnen tar sig an thekoppen.
Hon mörker att hon dricker the på ett annat sätt.
Försiktigare, mer avvägt för att kunna känns in temperaturen.
Det är som att hon omedvetet låter det vstma kylas av i munnen innan hon släpper ner det genom strupen.
Hon har inte reflekterat över det innan.
Hon tar ett djupt andetag.
Närvaro och fokus.
I ljusets låga ser hon både livets enkelhet och komplexiteten.
Över hur enkla frågor får enkla svar.
Komplexa frågor får komplexa svar.
När komplexa frågor ges enkla lösningar och komplexiteten inte får diskuteras då stannar hon upp.
Hamnar i ett mellanrum.
Å ena sidan, å andra sidan, å tredje sida…
Mellanrummet känns oändligt.
Så får det vara.
Det som är enkelt fortsätter.
Det komplexa blir inte enkelt bara för vi vill så gärna.
Vi måste omfamna det komplexa genom respekt, omsorg och tillit.
Genom, vi vet inte.
Vår tro är vår rättighet.
Vi kan ha fel.
Vem kan veta?
Vems tro är överordnad?
Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?
Hon andas och känner anetaget.
Med dem låter hon sig vara i mellanrummet.
När det blåser hårt går hon långsamt långsamt.
För hon vill inte hamna fel.
Malin Maria 