I radion hör jag en upprörd röst berätta om hur flera bilister kört förbi en äldre dam vid vägen en mörk vinterkväll. Ingen hade stannat för att hjälpa den äldre damen som var ute med rullator och ficklampa. Hon stod på trottoaren i mörker och snöglapp och ropar på hjälp. Många bilister åker förbi innan det slutligen stannar en vänlig själ och hjälpte kvinnan att komma hem igen. Frågan som ställs i radion var, varför hjälper vi inte en människa i nöd? Var är empatin för våra medmänniskor? Hur kan vi ognorera och åka förbi?
Frågan skickas ut i etern. Jag lyssnar gärna på P1 på mornana när jag tar min morgonpromenad, det är intressant att ta del av människors tankar och funderingar.
Nästa lyssnare som ringer in är upprörd över människors själviskhet och egoism. Hon reagerar starkt på inslaget innan och funderar över om äldre är mer utsatta än andra, skulle man hjälpt ett barn eller en hund som stod vid vägkanten? Frågan hänger kvar i luften utan att besvaras. Vidare fortsätter hon ett resonemanget som går ut på att det borde vara skolans uppdrag att träna på hur man hanterar liknande situationer. Skolan ska uppfostra empatiska unga. Det är ungdomarna som är egoistiska idag, för att ungdomarna har ett för stort bekräftelse behov. Bekräftelsebehovet syns på alla bilder de lägger ut på facebook.
Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen, där jag går denna tidiga morgon allena i mörkret. Att skuldbelägga ungdomars behov av bekräftelse för att bilister inte stannar för att hjälpa en dam vid vägkanten, hur gick det till?
Jag tänker på det jag hörde i P1 på morgonen under dagen. Så slår det mig att så ofta vi, inte minst jag själv, drar slutsatser utifrån våra tidigare erfarenheter och tidigare tänkta tankar. Vi söker i stor utsträckning bekräftelse på tidigare teorier vi skapat oss. Det hjälper oss troligen inte vidare mot en bättre framtid! Det skapar bara större problem och klyftor mellan människor.
Vi måste vara försiktiga innan vi tar oss ton och tror oss veta hur det ligger till med ”De där andra.” Vi behöver vidga blicken och öppna upp för en mängd olika slutsatser och vi behöver ställa frågan till den/dem det berör. Vi behöver också vända blicken mot oss själva, för förändring börjar alltid här och nu, med mig själv.
Vi måste tänka oss för, skuldbeläggning gynnar ingen. Det sprider bara ett vått, mörkt täcke över oss alla. Låt istället solen strålar lysa, då kommer den framtid vi önskar spira och ta fart.
Kram malin
Malin Maria 