Så slår det mig igen, det egentligen självklara och uppenbara, att vi lägger allt för mycket kraft och energi att utreda orsak och skuld. Det finns så många utmaningar idag som vi vet att vi måste och vill göra något åt. Men instället fastnar vi i vems fel det är och hur ska vi göra något åt det i så fall.
Vad skulle hända om vi struntar mer i vems fel och istället riktar in oss vad kan var och en av oss göra här och nu? Starta en bättre framtid så som vi vill ha den. Mindre tvekan och ursäker. Göra nu.
Samtidigt är det förståelsen av det som varit så ger oss riktningen i framtiden.
Kan man då förstå utan att värdera. För det är i värderingen som energin ödslas. I värderingen sker maktkampen. I värderingen sker skuld och syndabockar utses.
Iställer för vad har hänt och vem bär skulden. Blir frågorna vad har hänt, hur kunde det hända, vad hade vi iställer kunna önskat och vad finns det för brister men framför allt för möjligheter med det som hänt. Där har vi svaret på riktningen.
Svaret är inte att vi vill undvika att det händer igen. Det är ingen framtid i det. Vad vill vi ska hända istället och vad krävs då.
Det svaret är troligen helt annorlunda än hur man ska undvika något…
Malin Maria 