Jag älskar att bocka av saker på listor, jag är listoman…

Jag erkänner gärna, jag är listoman. Har varit sedan länge. Jag älskar att göra listor av alla dess former, kortsiktiga och långsiktiga, måsten och drömmar. En del påstår att det stressar, men för mig gör det livet konkret och hanterbart. Jag får lätt en överblick om det jag mina planer är hanterbara eller om jag måste omprioritera.

Jag nästan dagligen ”att göra” listor både hemma och på jobbet, det kan vara vad som behöver städas och fixas hemma, ärenden som behöver göras, saker som behöver inhandlas. På jobbet handlar det om vad som måste fixas under dagen och vad som behöver förberedas framöver.

Det bästa med listorna är att jag kan skriva ett OK framför varje grej och bocka av sak efter sak. Listorna gör mig effektiv och målmedveten, inte sällan hinner jag påbörja morgondagens att göra lista, vilket gör att jag frigör tid framöver.

Idag var en sådan dag, en lyckat effektiv dag, mitt måsten tog en halv dag. Därefter betade jag i rask takt igenom flera saker på att göra listan för både resterande veckan och kommande vecka. Det är nästan som jag tycker det är lite pinsamt som jag håller på, och jag är tacksam för att ingen tittar mig över axeln och ser min maniskhet.

På mitt kontor just nu står sopsäcken i ett hörn med bortrensat skräp och papper, jag gillar inte att spara gamla saker, det tar onödig plats och samlar damm. På skrivbordet ligger alla nyskriva dokument i en prydlig mapp som summerar årets arbete och de som beskriver kommande års fokusområde, organisation, årsplanering och rutiner.

Imorgon fortsätter jag i mitt maniska förutsättningsskapande. Det skapar en oerhörd tillfredställelse både nu och när hösten sedan drar igång. Jag skapar mig idag tid att ta mig an det som senare kommer inträffa eftersom jag är väl förberedd. Jag har en förhoppning om att när jag som chef ligger steget före kan jag lättare hjälpa verksamheten och medarbetarna när det kör ihop sig. För det ska köra ihop sig då och då, det hör till livet och det är det som ger den extra kryddan.

Det blir sällan som man tänkt sig och så ska det vara!

Kram malin