Medmänniskors ilska kan lätt förminska dig, men istället för att lägga dig platt eller kanske skydda dig genom svara med samma beteende finns det andra sätt. Se på människans ilska med nyfikenhet.
Lyssna in vad det handlar om egentligen, är det en egen frustration av överraskning eller att det inte passar in i just hens världsbild just nu. Har du ruckat på den och ställt till det? Är det egentligen så allvarligt att ilskan är befogad eller vad handlar det egentligen om?
Sätt situationen i ett större sammanhang och lyft blicken. Är detta en isolerad reaktion från en enskild individ eller har du mött det tidigare, hört om det av andra, läst om det i media? Finns det något i samhället i stort som orsakar denna typ av reaktion? Vilket perspektiv har individen och finns det rädslor under detta som orsakar reaktionen?
Bekräfta den du möter att du ser ilskan, frustrationen och hur situationen påverkar dem du mötet. Men det är viktigt att du är tydlig om du inte delar oron, rädslan eller ilskan om du vill skapa en förändring och visa andra perspektiv.
Fråga över önskat läge. Tänk efter vad det önskade skulle innebära på lång och kort sikt. Ibland måste man backa, men ibland måste man stå på sig. För på lång sikt kommer det bli bra och det är inte farligt om det gör ont ett tag. Våga vara i besvikelse och smärta. Både egen, men också tillsammans med andras. Livet handlar också om det, en del av alla dess nyanser.
”Det gör ont när knoppar brister och barn föds, men det är värt allt…”
Hur hanterar Du andra människors ilska? Ser du några mönster i människors ilska, något som många ofta blir arga över? Vad tror du det beror på, var i ligger kärnan i den frustrationen? Hur kan man möta det?
Kram Malin
Malin Maria 