Känslan när man vågat öppna en dörr, klivit över tröskeln, upptäcker rummet och samtidigt lärt sig mycket mer om sig själv.
Känslan när man konstaterar att rummet inte motsvarar drömmen när man kliver ut är inte sorg eller lättnad.
Känslan när man hamnat fel är med lite distans tacksamhet över att blivit berikad, klokare, tryggare, starkare och mer målmedveten och fokuserad.
Allt har en mening. Även det som kan tyckas fel är ofta ett viktigt steg mot målet. Det ger oss viktiga indignationer om vad vi vill, vad vi tror på, vad vi uppskattar och även det motsatta. Det ger oss en större förståelse för omvärldens olikheter och vidgar vårt seende.
Det påminner oss om att alla behövs, men alla kan inte göra allt och måste heller inte det. Vi behöver inte göra om oss för att passa in, men vi måste hitta den plats där vi kan blomma. Det är vårt viktigaste jobb – att hitta vår plats – det kan ingen göra åt oss, men vi kan få stöd. För vart den platsen finns det vet bara vi själva – innerst inne.
Den plats på jorden är där vårt innersta får blomma.
Malin Maria 