Stilla middagsvila efter en tidig morgon och en förmiddag med diverse bestyr. Den omtalade vilan – stilla andetag – låta kropp och sinne gå ner i varv. Det går inte att vila om man inte aktivt stänger av. En bil förbrukar fortfarande bensin om den står stilla och motorn är på. Är motorn av men stereon på – drar batterier ur. Vi måste stänga av helt.
Vila handla om att låta kropp och sinne stanna upp. Är det svårt? Svårt kanske, men inte omöjligt och faktiskt nödvändigt. Får om vi inte lär oss vila så kommer kropp och sinne tvinga oss till vila genom att skrika högt och signalera genom smärta, stress och virvlande tankar. Det är ett högt pris för att inte redan från början ta vilan på allvar, precis som kost, motion, arbete, prestation, relationer osv.
Hur lär vi våra barn vikten av att vila och stänga av? Vilka förebilder är vi? Vad uppmuntrar vi? Vad oroar vi oss för?
Vila kan uppfattas som lite tråkigt och det är ju det som är meningen. Det är återhämtning och inget annat ska hända – ingenting. Kroppen ska bara andas – helt kravlöst. Släppa alla borden och måsten och få perspektiv.
Borden och måsten är bara konstruerade tankar som kan konstrueras om genom vilja och lite träning. I vilan kan vi släppa det som gnager och när vi återgår har vi möjlighet att välja om och fatta nya beslut från en lite klarare vy.
Kanske är den enkla vilan en av vår tids största utmaningar och friskfaktorer för en välmående människa i en tid där vi hantera tid som om den vore obegränsad och oändlig. Allting sker hela tiden.
Vi måste leva hållbart i vardagen för att vara hållbara och tillsammans skapa ett hållbart samhälle för barnen av framtiden.
En stunds vila på soffan efter middagen. Några minuter bara andas och ta in hur ljuset skimrar i citrusträdet.
En stunds vila i morgonljus. Några andetag i den kyliga luften som upptakt på en ny dag.
När vilar du? Tar du vilan på allvar? Vad händer när du slarvar?
Kram Malin
Malin Maria 