Du som följt min blogg sedan begynnelsen 2012 kommer kanske ihåg ett av de första inläggen som skrevs. Det var ett farväl och avslut, men också en påminnelse om att den tid man lägger bakom sig, en period i ens liv, är en del av någonting större. Kanske är det inte ett avslut som det tycks verka, kanske är det man varit med om bara en inledning, kanske finns det mycket mer bakom hörnet i den framtid vi inte kan ana…
2012 avslutades Kapitel 1, det var en historia i mitt liv men också starten på någonting nytt. Det var en inledning och en bakgrund som hade till syfte att beskriva vem jag egentligen är, vart jag kommer ifrån och vart jag stod just då. Jag fick hjälp av en mycket god vän och en fantastisk människa att komma ur min bubbla och stå stadigt på jorden.
Därefter påbörjades Kapitel 2, i detta kapitel börjar historien på riktigt. För min egen del flödar orden och tankarna, mycket av dem finns samlade i den här bloggen. Ideer och tankar sätts på pränt, görs till verklighet, stöter mot andra, bollas tillbaka, försvinner, planteras och växer. En historia som delar sig i flera parallella historier som kan verka till synes fristående. Många har jag inte en aning om, endel äger jag själv. De handlar om att på alla plan i livet arbeta hårt utifrån att vilja göra skillnad. Att skapa förutsättningar. Att brinna och tända eldar. Att rensa bort ogräs och så nya frön. Att bygga lag och skapa relationer. Att vara en del i samhället och tydliggöra sitt och andras uppdrag. Att skapa tillgång till hela sin potential och verka på flera plan och i olika dimensioner. Det finns flera fantastiska människor här som varit oerhört viktiga för mig och de har en viktig plats i mitt hjärta. Kapitel 2 var inget bananskap och ingen räkmacka. Men ur kaos föds kosmos och det vi inte trodde var möjligt. Det krävs mod att våga vara i kaos, men modet skapar tillit till att överleva och tro/uppleva under/nya möjligheter. Kapitel 2 har öppnat många stängda dörrar och gett tillträde på nya rum. Det har skett genom att utmana det självklara och ta faighter – om och om igen genom att vara normkritisk.
I Kapitel 3 skulle spänningen byggas upp, var det tänkt, och det oväntade skulle ske. Det som ingen kunnat förutsäga, eller…? Jag tror vi står här nu. Vägar korsas på nytt, gamla vägar mötes och nya ansluter till. Vad händer om allt man lärt sig sätts ihop i ett pussel? Vilken värld visar sig då? Om man tillför ytterliga spelare? Det återstår att se…jag känner en stor tillit och förväntan…det kommer bli bra…
If you have followed my blog since the beginning in 2012 may remember one of the first posts that were written. It was a farewell and finish, but also a reminder that the time you put behind it, a period in one’s life, is part of something bigger. Perhaps it is not a conclusion that it appears to act, perhaps you have been through only a prelude, perhaps, there is much more behind the corner in the future we can not imagine …
2012 was completed Chapter 1, it was a story of my life but also the start of something new. It was an introduction and a background that aimed to describe who I really am, where I come from and where I was right then. I was helped by a very good friend and a great person to get out of my bubble and stand firmly on the ground.
In Chapter 2 the story begins for real. For my own part, the words flowing and thoughts, a lot of them are gathered in this blog. Ideas and thoughts put in writing, made into reality collides with others, is handed back, disappear, planted and growing. A story that splits into several parallel stories that may seem apparently independent. Many I have not a clue, portion, I own myself. In all levels in life, working hard wanting to make a difference. Creating the conditions. Burn and ignite fires. To clear away weeds and so new seeds. To build teams and create relationships. To be a part of society and clarify their and others’ behalf. Creating access to their full potential and work on several levels and in different dimensions. There are many great people who have been extremely important to me and they have an important place in my heart. Chapter 2 was not a ”banana ship” and no ”shrimp sandwich”. But from chaos born cosmos and that we never thought possible. It takes courage to dare to be in turmoil, but the courage to create trust in the survival and faith / experience during / new opportunities. Chapter 2 has opened many closed doors and given access to new rooms. This has been done by challenging the obvious and take faighter – again and again by being the standard critical.
In Chapter 3, the tension built up, it was thought, and the unexpected to happen. What nobody could predict, or …? I think we are here now. Paths crossed again, old roads and meeting new connecting. What if everything you have learned are put together in a puzzle? What world turns out? If one adds extreme players? It remains to be seen … I feel a great trust and expectation … it will be fine …
Malin Maria 