En morgontur på Tranebergsleden på Kållandsö, en tidig augusti morgon. Känslan av avslut och mellanrum är påtaglig. Semestern går mot sitt slut, ett nytt arbetsår tar snart sin början. I naturen börjar löven gulna. Växterna har starkt påverkats av den torra sommaren. En känsla av tomhet smyger sig på.
En ny tid väntar inom kort. Vetskapen föder blandade känslor i mig. Dels av tacksamhet, värme och många ljusa minnen. Dels av sorg över en tid som snart är förbi. Dels en blandad nyfikenhet och tomhet över att inte veta vad som kommer härnäst. Dessa blandade känslor bildar ett mellanrum och i mellanrummen skapas en tomhet.
Jag vill lära mig uppskatta tomheten som jag inser är ett alldeles nödvändig mellanrum. Den ger tid för omställning, den ger tid för eftertanke, den ger tid för nyfikenhet och förväntan. Jag funderar över det en stund och vill förstå.
Varför upplevs tomheten hotfull? Vad innebär att uppskatta och hylla tomheten?
Jag inser att jag bär med mig en känsla att tomhet är ett vara tom. Att inte vara någonting. Att inte betyda något. Att inte kunna något. Tomhet står för obetydlig och okunnig. Insikten är smärtsam. Hur kunde jag tro det? Det är ju precis tvärt om.
Tomhet gör mig öppen, nyfiken och generös. I tomheten kan jag nollställa mig och inte vara fördömmande och låta rädslor styra. I tomheten blir min ryggsäck så mycket lättare. Att färdas med lätt packning på livet stig – visst är det vad jag innerst inne vill.
Tänka om jag från och med idag släpper min gamla föreställning och istället välkomnar och fira mellanrummen i livet. När tomhet skapas är jag extra öppen för något nytt. För att fyllas på måste jag tömmas på det som inte längre servar mig.
Tycker du att livet går i stå och blir slentrian? Kanske måste du skapa tomhet för något nytt att få ta plats?
I tomheten kan en känsla av frihet födas. Där kan nya horisonter skönjas. Där kan nya färdsätt anas. Där kan nya vägval göras.
Ser du möjligheten som dyker upp i tomheten – i livets mellanrum? Tar du tillvara på den?
Det är i tomheten som lätthet, flow och det oanade föds. Då är motståndet mindre och utrymmet större.
Hur kan du skapa tid för tomhet varje dag? Hur kan du ta tillvara på de mellanrum som livet naturligt ger dig?
Så jag slår mig ner med ryggen mot tryggheten. Jag har det förflutna som stöd om jag vill och behöver. Men jag är inte bunden vid någonting, för det som har varit finns inte lägre mer. Nuet är det enda som är aktuellt – nuet bestämmer jag själv över.
Framtiden blickar jag mot och den ligger framför. Ingen har svaret på den – ingen. Den är därför oanad och full med möjligheter. Det jag önskar av den, kommer den med större sannolikhet att ge mig. Så vad noga och medveten över vad jag önskar -så inte önskningarna stannar i farhågor.
För vad händer då?
”Världen blir inte bättre än vad vi själva är.”
Malin Maria 