Låter du tiden stå stilla…

Rör mig långsamt genom skogen. Försöker fästa blicken långt bort men accepterar att jag behöver hålla blicken på stigen för att vara observant över vart jag kliver. Vägen är geggig och lövig. Det är slutet av november.

Vad är ditt fokus just nu?

Rör mig långsamt mot sjön. Framme. Några höga knän och snabba upphopp. Ett par armhävningar och knäböj. Kliver ur kläderna och ner i det iskalla vattnet. Andas. Släpper alla tankar. Är i nuet och registrerar hur kroppen reagerar. Sänker ner kroppen i vattnet. Räknar stilla till fem och känner hur vattnet känns. Andas långsamt.

Hur känns din kropp?

Rör mig långsamt upp ur vattnet. Sveper in mig i handduken. Andas. Låter värmen sprida sig i kroppen. Känner lugnet och värmen. Låter minutrar gå i stillhet innan jag tar på mig kläderna igen.

Vad får dig lugn?

Rör mig långsamt i mina stövlar mellan berget och sjön. Registrerar ljudet av vatten i rörelse. Följer med blicken vart ljudet kommer ifrån. Ser hur vattnet rinner över klippkanten och studsar mellan blocken innan det bildar en liten bäck som slingrar sig ner mot sjön. Jag behöver ingenting mer veta. Jag är i varandet en stund.

Hur känns varandet för dig?

Jag rör mig långsamt genom skogen och vänder ner mot sjön igen – den bjuder in mig. Välkomnar mig. Tar in stillheten. Horisonten långt borta har alla grå nyanser. Naturen varierar i grå och brunt färg. Det är november månad. Allt är som det ska.

Känner du tillit?

Jag rör mig långsamt. Stillar tanken. Låter tanken speglas i omgivningen. Omgivningen är stilla. Vinden, vattnet och stranden är stilla. Skogen, träden, stenarna är stilla. Stillheten är vilsam och tillåter känsla av trötthet. Jag känner trötthet.

Det finns rum för långsamhet och stillhet. Allt annat är en lögn, jag inser det. Jag har ett val. Jag har alltid ett val. Nu väljer jag långsamheten en stund.

Vad väljer du?

Lämna en kommentar