Igår kväll hälsade jag på skuld och skam. Jag kände igen dem direkt.
De vill komma hem till mig för att jag hade tydligen gjort ett misstag som skapade skuld och skam hos någon annan (vederbörande) – det var jag som orsakade detta utan avsikt eller vetskap. Men det var jag. De ville berätta hur ansvarslös, värdelös, liten och omöjlig jag var. De kunde tänka sig att bo hos mig ett tag sa de.
Jag var vänlig men bestämd. ”Jag vet vilka ni är och hur ni kan påverka mig. Ni har fått bo här i långa perioder tidigare. Men den tiden är förbi. Jag förstår vad jag kan ha orsakat, men jag har inte gjort det med avsikt – det är en ren olyckshändelse. Jag ska göra det jag kan för att ställa till rätta eller hitta andra möjligheter – men jag kan inte göra det ogjort. Jag tänker inte låta ett misstag få påverka min dag, min natt eller min morgondag. Jag har nämligen tänkt att ha en fin helg. Det ni kommer med ska inte förstöra den. Så jag ska prata med vederbörande utan att krypa till korset – istället rakryggad med kärlek, omtanke och ansvar göra mitt bästa för att hjälpa till att finna en lösning.
Skuld och skam var uppenbart besvikna, de hade tänkt att bosätta sig i både mig och vederbörande. Nu backade de tillbaka igen – vart de nu kom ifrån.
Livet har fortsätt här som sig bör. Idag har vi utmanat rädslor. Aktat oss för att inte falla i bäcken. Inte fastna i kärret. Inte halka ner för berget. Inte förlora båtarna nedför vattenfallet. Vi har varit tillsammans en stund i Astrid Lindgrens anda. För henne fanns inte skuld och skam. För henne fanns liv, lust och kärlek.
Önskar dig en fin kväll.
Kram Malin❤️
Malin Maria 