- Wow! Två timmars lunch på kursen. Då kan jag både lyxa till med lunch på Cafet på berget och en extra cykeltur på stigarna. ❤️
Jag sätter mig på cykeln och tar mig från stugan upp på berget ett par kilometer. Lite tungt, men härligt att komma ut och längtar efter champinjonsoppa och hembakat ramslökbröd med fluffigt smör.
När jag äter blir jag medveten om hur omedvetet jag oftast äter. Jag kan längta efter mat, men när jag väl äter vet jag knappt vad det smakar eller hur mycket jag får i mig. Mitt ätande är automatiserat. Det vill ändra på och jag bestämmer mig för att nu är ett utmärkt tillfälle att börja. Det går hyffsat, men jag får påminna mig många gånger. Det här behöver få ta lite tid, åtminstone en månad.
Dags att ta cykeln igen, men ett oerhört motstånd har smugit sig på under lunchen. Jag vet inte vilken runda jag ska ta, det känns inte alls så kul som jag tänkte mig. Ärligt så vill jag bara hem igen, men vad ska jag hem till? Solen lyser ju inte ens? Jag ångrar ju aldrig en sväng i naturen, vad är det för fel? Hur jag än fortsätter minskar inte motståndet utan jag får acceptera att jag inte förstår just nu men det finns förmodligen en logisk förklaring. Så jag får helt enkelt åka hem igen utan vetskap.
Jag hinner inte åka många meter hemåt förrän det blir fullt uppenbart varför. Hela cykelsadeln är lös och åker ner i bott och svänger hit och dit. 😂 Det hade varit omöjligt och den enda möjligheten är att rulla nedför berget. Tacksam för att jag litade på min intuition trots att jag inte förstod varför. Ingen irritation kring cykelsadeln alls infinner sig utan enbart tacksamhet för att den tog mig upp till en god lunch.
Nästan hemma kommer nästa tanke, vad gör jag nu – timman som är kvar? Medveten om den tanken inser jag att det är ju precis därför detta händer. Just nu ska du inte GÖRA, du ska VARA. Det är då det händer, släpp prestation.
Jag släpper görande och anammar varandet. Och helt plötsligt sitter jag nu här efter en varm dusch med hårinpackning och ansiktsmask på och bara ÄR. Vet inte hur det hände, men det känns helt rätt, nu var tydligen ett bra tillfälle.
Vad som händer sen får vi se om en stund.
Kram M
Malin Maria 