Såg ett stor jumbojet fara över himlen som var full med luftgropar. I det stora planet blev det enorm turbulens. Naturens krafter kändes oövervinnerliga trots all högtekologi.
Folk kan inte flyga.
Ska inte flyga.
Ändå sitter de här i trånga rader med all tänkbar skyddsutrustning och säkerhet mer rädda än någonsin förrut.
Lita på oss , ljuder det i högtalarna från cocpit.
Löften utan ansvarstaganden.
Det får föga effekt.
Folket är fastspända, kan inte se varandra i ögonen, inte lägga en hand på någons knä eller ge varandra tröstande ord.
De har aldrig vari mer ihopsvetsade, men ändå mer ensamma än någonsin förr.
De ser inte människorna utanför som lärt sig flyga.
Utanför de små fönstren finns nämligen alla de som lärt sig litat på sin egen inre röst.
Alla har vingar, alla kan flyga, alla ska flyga.
Begränsningar finns bara i tanken och tanken är sekundär.
Tanken är bara påhitt som upprepas om och om igen så det blir en sanning.
Varför tro att det egentligen finns något man förstår.
Varför tro att tanken är begränsningen.
Hur uppstod jorden?
Universum?
Hur läker ett sår?
Hur slappnar du av?
Vad är kärlek egentligen?
Varför är vi så olika men ändå så lika?
Folket i planen funderar sällan över sådant.
De lånar andras tankar och tror att det är deras egna.
Därför är allt som sker i planet repetition av det som redan gjorts.
Enbart genom misstag öppnas nya dörrar.
Men nya dörrar kan också öppnas genom att öppna sinnet som inte ser begränsningar.
Det vet människorna utanför, de har sett fåglarna , så de vet att det finns mirakel utanför tankevärlden.
Den som tror att de vet vad flyga är men aldrig gjort det, vet inte vad det är.
Men den som mött en vardagsängel med om än osynliga vingar anar, för ingen går oberörd från ett sådant möte.
Vingar växer ut igen, ingen är vingklippt för evigt. Ingen.
Det budskapet känns så sant när ögonen ser morgonens ljus.
Önskar dig en godmorgon och välkommen till en ny dag. 💫
Malin Maria 