Ligger vaken när natten går över i morgon.
Är i varandet.
Som om jag vill känna in nuet.
Utan allt brus runtomkring.
Det är stilla och tyst.
Jag känner igen stillheten.
Jag känner igen mig själv.
Jag känner igen mitt hem.
Ändå är det som om allt för alltid är i förändring.
Som att vi nu har börjar minnas vad som är viktigt på riktigt,
vad prioritera verkligen betyder,
att kunna ge avkall på det vi trodde var viktigt,
att det inte är svart eller vitt utan nyansrikt,
att leva handlar om förmåga att njuta och vara tacksam för det vi har,
hur viktigt det är att vi hjälps åt och
att vi föralltid hänger ihop som en männsklighet.
Allt kommer för alltid förändras men det tar tid, längre tid än vi först trodde.
Vi går in i en ny fas nu av nyansering.
Där alla röster behöver vi hörda och respektera.
Hur vi lyssnar och bemöter varandra har stor betydelse, även de små sakerna vi tidigare förringade.
Det känns som vi aldrig mer kommer kunna glömma det.
För ingen kommer undan.
Vi som är här nu kommer aldrig glömma.
Vi kommer efter det här för alltid vara förändrade.
Kris gör det med människor.
Det är som att den här tiden för alltid kommer ligga i vårt dna och vi kommer överföra det till alla framtida generationer.
Den tanken, när natten övergår idag, gör mig lugn och inger hopp, jag känner att den är sann.
Är vaken. Vill inte somna om.
Önskar dig en fin dag.❤️
M
Malin Maria 