Varje vår börjar fågeln åter bygga sitt bo.
Tålmodigt i ur och skur.
Den bygger för livet.
Så gör också vi hela tiden.
Bygger upp och raserar.
Bygger upp på nytt.
Vad är värt att bygga vidare?
Vad har gjort sitt och är dags att lämna?
Efter förändring infinner sig ett nytt normalläge.
När infinner sig det?
Efter ett par veckors semester brukar vi komma in i semesterlunken, med andra vanor och rutiner än de vardagliga.
Kriser vi ofrivilligt hamnar i tar ibland väldigt lång tid.
När börjar vi på riktigt byta ut det gamla mot det nya för att det på riktigt blev bättre?
Kanske är det…
…när vi blir medvetna om det.
…när vi förstår att värdet och ser att effekterna är gynnsamma. (Kanske inte de vi trodde eller avsåg från början).
…när vi känner tacksamhet över det nya och att det var lättare än vi trodde.
…när vi ser konsekvenserna av det gamla och aldrig vill tillbaka.
Kanske är det utmaningen idag –
att sättet vi lever i inte får de effekter vi önskar,
eller så får det just det…
Det beror ju på vad vi önskat…
Om vi är beredda att ovärdera vår önskan…
när vi ser de faktiska effekterna…
Det är kanske i den upplevelse skillnaden ligger,
hur vi ser och upplever verkligheten
och om vi är beredda att omvärdera vår världsbild…
Men, jag kan så klart ha fel…
Kram M
Malin Maria 