Kroppen är full av minnen.
Det vi gör ofta är automatiserat.
Det underlättar och förenklar livet.
Det vi låter bli glöms bort men minnet finns kvar.
Av många olika anledningar har löpning fått stå tillbaka flera år.
Som jag saknat det.
Börjat öva igen.
På gårdagens trailrunda väcktes minnet och kroppen var tillbaka.
Den var inte summan i de två senaste åren.
Den var summan av de snart 48 åren.
Energin, lekfullheten och tacksamhet vöcktes till liv.
Var sak har sin tid.
Inget varar i evighet.
Tålamod, tillit och acceptans är ord dom den äldre versionen av Malin lärt sig att se meningsfullheten i.
Ord att applicera på det mesta i livet.
Finns det något du längtar efter?
Har du minnen du vill återuppväcka som fått stå tillbaka?
Vad skune kunna vara ett litetförsta steg?
Finns det nya vägar/varianter vidare som ligger mer lättillgängliga?
Önskar dig en fin vårdag för spirande drömmar🌱
Kram M❤️
Malin Maria 